Tystnaden

Tystnad
Tystnad kan stå för så mycket. Jag tycker om tystnaden. Med den kan jag känna ro och stillsamhet, finna kontemplation och hitta en balans i mitt inre. Jag kan känna ett inre starkt behov av att leta efter den om den inte beretts tillräckligt med plats under en dag. Jag tycker om när jag kan välja tystnaden själv helt utifrån mitt eget behov för stunden. Så är det nu inte till vardags alla gånger, det finns olika karaktärer på tystnad. Den kan utstråla värme, innerlighet, kärlek då vi tillsammans kan njuta av tystnaden utan att känna obehag.  Tystnad kan likaledes stå för kyla och utfrysning. Den kan stå för missförstånd och oro, den kan inge misstänksamhet och skapa oro, den kan ge obalans och frågetecken. Den kan om det vill sig illa skapa skiljeväggar mellan två parter som inte når varandra. Betänk om någon sagt en mening per telefon eller i ett möte som just i stunden inte klingat nämnvärt mycket att reflektera över men så börjar du funderar över vad personen egentligen sa.  Ringer du då upp eller tar kontakt, låter du det avklinga och låtsas som ingenting eller möter du personen med tystnad? Du hör inte av dig, du ringer inte, du kontaktar ej personen… Kanske ni har mailat en del och personen skickar några rader som du tolkar in utifrån din specifika situation och gör texten till din utifrån just ditt perspektiv, har du då kurage att fråga hur personen tänkte om det rör just dig, eller låter du detta ta makt över dig och svara upp med tystnad? Hur påverkas relationen av den? Tystnad kan som sagt betyda differentierade delar för olika kontext!