Denna dag - Ett Liv - Ett Avsked

    

image1900

Idag är det dags. Nu ska det bli definitivt. Sitter i stundens eftertänksamhet framför kortet som togs en sommardag 2004. Har tänt mitt ljus och ser blicken från fotografiet. Den som fick mitt inre att bli alldeles varm.

 

Jag har haft många tankar kring denna dag. Den har visat sig under år som gått på många olika sätt. En bild av förberedande som om både jag och omgivningen väntade på den, som om den skulle vara planerad, inte så konstigt kanhända med det liv och leverne han hade. Det som kallas för turbulent.

 

Han var väl medveten om detta. Det var därför han ville att jag skulle ta kontakt med de journalister som kunde tänkas vara intresserade. Jag filmade, hela vägen från sjukhusbädd intill dödens väntrum. När den så kom så var även den med, dokumenterad och allt utifrån hans egen vilja. Han ville ha det så.

 

Den man som jag haft vid min sida sedan småbarnsben. Nu finns han inte rent fysiskt vid min sida men på olika sätt har jag funnit trygghet och vila i det som visats. Runt omkring snurrar världen på ändå. Vi lever en stund på jorden och sedan är våra liv i en annan sfär. Genom vår tro så ser vi bilder av olika sätt där vi återföds, eller finner nya vägar, eller bara är något som är för evigt slut... men så länge vi talar och berättar , så länge det finns ord som sätts  där bilder , berättelser ges så lever vi. Jag kommer se till Att Michael lever länge, länge.


När jag ser tillbaka så har en månad gått sedan dagen han gick över till en annan sida. Den dagen bär jag , så djupt i mitt inre för tack vare de nära och kära så blev denna dag till ett minne som jag kan bära med  styrka och kraft. Peters musik, vindar, regndroppar, vänner, bloggvänner, släkt till Michael och till mig gjorde att jag kan blicka tillbaka på denna dag och känna styrka, kraft och förtröstan.Det spreds ringar på en vattenyta som påverkade många i olika dimensioner.

 

Idag Klockan 13.30 spelar klockorna sina klanger för Michael. Då tänder jag ett ljus för den man som är och förblir min barndoms varmaste vän, min käraste ungdomskärlek, och min idag för alltid vackraste Stjärnbroder.
image1899

9
Nicoline på Fäderne

Kära Lena!
Vi på Fädernegården har följt Dig sen du började skriva om Michael. Vi känner också sorg.
Idag tänker vi extra mycket på Er!
Kram
Nicoline

Gisan

Jag vet inte vad jag ska säga/skriva. Det är svårt att finna några tröstens ord. Men mina tanakr är hos dig denna sorgens dag. En begravning är så sorglig och smärtsam, men kan också göra att man tar ett litet steg mot att acceptera det som hänt. Hur du har orkat dokumentera Michaels sista tid är för mig en gåta. Samtidigt som jag förstår det när det är du. Du - en Ängel i människoskepnad och Michael - din Stjärnbroder. Jag skulle tro att fjärlien finns där idag. Styrkekramar...

baxter

Så vackert skrivet ...
Om man finns på det sättet i någons annans tankar så kan man inte dö. Egentligen.
Kram till dig !

Nina på Johangården

Så vackert, ömsint och klarsynt. Han är med dig idag och alla dagar, det är jag helt säker på. Syns bara inte i sin mänskliga kropp.
Dagen, som idag, är nog den värsta... tycker jag. Det blir så definitivt. Sänder styrka och varm kram.

Lena

Nicoline,Gisan, baxter och Nina; Ett innerligt tack för ert stöd, ni berikar mitt liv och det är gott att se era så varma tankar.
Kramen till er alla fyra!

Gunilla

"Så länge jag minns
Du finns"
Kram Gunilla

Lena

Gunilla; så sant, tack!

Di

Så fint skrivet och vilken vacker bild!
Tack för att du delar dina fina ord.

Lena

Di; Tack för dina vänliga rader!