Livskvalité 30 augusti 2007

När jag ser henne blir jag varm, hon ska fylla 87 i höst, nu ska vi iväg för inköp till morgondagen. Hon är alltid så fräsch. Uppklädd och fin i hela sin skrud. Jag frågar vilken bil vi ska ta, min säger hon med bestämd stämma. Hon kör som en Gudinna, har kört felfritt sedan hon tog körkortet.. och det var ett tag sedan.

Hon har visat mig servisen barnbarnet ska få en gåva så fantastisk som jag förstår kommer bringa glädje i stora mått. Hon pratar mycket om avveckling, om hur hon inte längre orkar. Samtidigt så har hon en energi få förunnat. Hon fnittrar åt mina "tokord"och jag åt hennes. Vi svamlar och är lika förvirrade båda två. Vi vet vad som väntar imorgon. Hon med sitt och jag med mitt. Under ett och ett halvt år har hon mist sin man , sin son och nu sitt barnbarn. Det är O-humant.

Vi åker till affären, strosar runt och plockar i de tvi ska ha. Plus lite till... Så när vi ska åka frågar hon om jag har bråttom, nej kära,,,  jag har inte bråttom,,,då tar vi en fika säger hon och svänger in.,,,,

vi sätter oss och det bjuds på toast och kaffe.


Då vi sitter där kommer Annika Hagström förbi, ler så där mjukt och behagligt och jag skiner som en sol, för just i stunden har min starka förebild sagt saker som får mungiporna att dras ända upp till öronen....

Annika ler och jag ler och det känns gott. Samtidigt ser vi en välkänd gestalt plocka i matvaror och han kommer och gör oss sällskap. Det blir en stund av glädje. Jag lämnar henne efter ett par timmar i sitt hem, medveten om att morgondagen bär andra tongångar än den som gavs idag , men å Andra sidan så är livet, en berg och dalbana,,,
mellan sol och måne,
mellan mörker och ljus.
Mellan skratt och gråt.......