Lenjangel

Sitter här, vid tangenterna för vilken gång i ordningen, vet jag inte, det som har blivit mitt redskap att ge uttryck för mitt innersta, mina tankar och min emotionella del. Idag är det dags, för det definitiva avskedet. Det finna ingen väg tillbaka, nu är det bara en ny att påbörja. En ny där minnet kommer att finnas som vän, där stunder kommer berika som vi upplevt och har haft tillsammans. Idag är det återigen ett vägskäl. Hur många gånger har jag inte stått där, hur många gånger har jag burit känslan av ovisshet som sedan bytt skepnad till vishet.

Idag, ska jag ta avsked, samtidigt som jag redan har gjort det då jag åkte upp och fick ta hand om den kropp som låg kvar, det skal som fanns i sängen men som visade på att någonting hade lyft med vindar därifrån så mycket tidigare.

Dina ögon som låg öppna och visade på att i dödsögonblicket hade du sökt dig till de bilder jag satt upp på väggen av nära och kära, där lavendelblommorna hängde tillsammans med din faders gåvor i halsband. Dina händer låg avslappnat på ditt bröst och det fanns inget spår av krafter som hade varit arbetsamma för dig då du lyftes upp.

Nu ska jag tillsammans med dem som stod dig nära ta avsked. Det i sig är tungt men samtidigt en gåva så stor, då jag vet att du aldrig trodde dig ha detta nät av nära och kära som brydde sig så mycket om dig. Du min stjärnbroder, som har vandrat vid min sida på avstånd, i närhet, hand i hand, och nu in i en förgänglig värld, men som ändå finns där för mig. Nu släpper oro, förtvivlan av ovisshet och tyngd, nu öppnas ögon mot en himmel, hav, en natur som kan bringa kraft och styrka, som kan ingjuta hoppet om att vi en gång möts, men då i annan skepnad. En annan dimension. Men vi kommer veta, kommer förstå de tecken som ges, för där ligger vilan, ron och styrkan att orka gå vidare, för mig idag.

Under min tidiga morgontimme gick jag ut i trädgården, plockade de blommor, som jag bär till dig som en gåva i din sista färd mot en ny värld.
Smultronblad som symboliserar alla de bär jag kunde ge dig under en tid där du njöt av varje liten pärla i doft och smak. Rosen som den kärlek du är för mig, Lavendeln som en bärande länk mellan våra världar