Mitt Förhållandet till Sten
Mitt Förhållandet till Sten
Har funderat en del kring mitt förhållande med Sten. Speciellt de sista dagarna då Sten kom upp på agendan och återigen fyllt mitt liv. Jag har verkligen ett varmt och kärleksfullt förhållande till Sten. Så fort tanken kommer blir jag alldeles varm och emotioner sätts igång inom mig som jag ibland kan ha svårt att definiera. Det är minnen som flyger, far och de har satt så djupa spår att jag misstänker att jag för alltid får bära med mig dem. Men det gör jag med glädje och en innerlighet.
En minnesbild kommer med full styrka och tar över mina inre bildsviter. Jag är på en ö långt ute i den yttre delen av St: Annas skärgård. Där på en ö vid namn Loberget kommer en minneskavalkad av njutningar som fångar fokus. Jag ser hettan, den som fångas in både på rörlig bild och på pappersfoto. Känner hur ytan vidrör min hand, hur den sakta förs upp mot en klipphäll som värmer över hela kroppen. Där ligger jag, med kontemplationen som vän som behagar, åsamkar njutning efter njutning. Jag känner den, känner dess hetta och den utstrålar det jag så länge och hett längtat efter i ett halvår. Nästa bild kommer som Afrodites styrka uppskjuten ur havet. Den visar det möte som kan komma mellan två element som möts i en stund som återger kärlekens innerlighet. Min hand håller varsamt om dess ytterskikt, känner dess struktur och inser att detta är jordelivet, det jag går på och får njutningsfullt ta del utav. Jag mötte Sten som liten, Små prismor som kom att lysa som diamanter, där jag varsamt la dem i min ask inlindade i bomull beskådades, beundrades över. I vatten kom nya upplevelser. Där njutningen fick andra proportioner. Där jag la ett annat perspektiv över det jag i min empiri burit med mig. Sten, sten du värdefulla ädelsten. Du berikar mitt liv, du finns i alla mina rum inre som yttre. Du besitter gåvor som få. Smyckar liten som stor, kan så mycket ge och genom dig så mycket nå. Du klippa av granit som fångade min barndoms somrar, du klippa i östersjön som gav njutning på lillan - ön. Sten å sten du bästa av världar du avger värme på min kropp
Du inger livets allra heligaste mitt stora hopp
Sten en del av mitt liv!
Du häll, grus, singel, berg , klint, kulle du min Livs klippa
Skrivet utifrån mitt första deltagande i skrivarcirkeln.
Mette får stafett pinnen vars ämne nu blir:
vacker :-)
gå till "kategorier" i min blogg, (till höger) och leta upp "skrivarcirkeln". Klicka på den och läs igenom senaste bloggavsnittet med reglerna! där står det mesta :-)