Förhållningssätt inom vården

Etik och moraliska aspekter.

Vi möter dem i så många olika kontexter. I en situation där det finns maktstrukturer är det oerhört viktigt att då belysa detta än mer, att personal är medveten om hur viktiga deras förhållningssätt är gentemot brukaren, patienten, kunden, eleven, studerande, barnet, ungdom, den äldre etc.

Det som då kan framkomma i mötet är hur personens sinnelag är.
 Här kan vi mötas av individer som visar en ödmjukhet, ett in lyssnande och en stor portion av respekt. Det finns de som inte har detta. De som genomgått utbildning efter utbildning men inte har ett spår av en empatisk förmåga. Är den något vi föds med eller föds vi in i det?

 

I situationer där vi förminskas av en annan så renderar detta i emotionella delar inom oss som sedan kan få konsekvenser i olika sammanhang naturligtvis , dels beroende på ålder, sinnelag och förutsättningar. Ser vi på de biologiska, de psykiska, fysiska och de sociala aspekterna så kan dessa samverka utifrån olika perspektiv. Försvagas det ena kan det andra bära men är det så att de fundamentala delarna är tilltufsade av olika anledningar så kan det bli än viktigare att det finns styrkor inom ett av dessa som kan bära.

I ett möte med en patient, förälder, ett barn kan jag som personal i min profession välja att inta ett förhållningssätt som kan rendera i "de goda ringarna" på vattnet eller jag kan se till att det framledes kommer storma och det kommer vara svårt att hitta lä och finna på en lugn hamn. Inser jag inte detta i min yrkesprofession där jag står med lön för ett uppdrag så bör det bli åtgärder. Både från organisation, chefer, från de som blir bemötta på detta sätt ( vilket inte alltid är lätt då man rent konkret befinner sig i underläge i maktstrukturen) men det skall till åtgärd, Att en individ i en yrkeskår beter sig oprofessionellt , det kan man göra något åt. Vi har våra uppdrag, kan ha konkreta arbetsbeskrivningar där det kan ibland vara en snårig djungel att tyda dessa men med hjälp av en erfaren individ kan gås igenom och se vad innebär detta för dig i din yrkesroll. I mötet med andra:

Hur agerar jag, hur reagerar jag, var ligger kränkningarnas gränser i förhållande till arbetsuppgifters vara eller inte vara?

Integritet, inkludering, exkludering?

 

I SOSFS 1993:17 (M) står att läsa:


"I 2 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763; HSL) /Fotnot: omtryckt 1992:567/ anges att målet för all hälso- och sjukvård är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. I 2 a § HSL anges olika krav som hälso- och sjukvården skall uppfylla. Därvid anges bl.a. att vården skall vara av god kvalitet och tillgodose patientens behov av trygghet i vården och att behandlingen skall bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet samt så långt det är möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten.När en människa till följd av sjukdom, ohälsa eller vid undersökning och behandling inte själv klarar av de dagliga aktiviteterna, följer av HSL att den omvårdnad vårdorganisationen tillhandahåller skall vara av god kvalitet.En humanistisk människosyn och ett antagande om människors lika värde genomsyrar HSL. Detta innebär bl.a. att ett genomtänkt etiskt förhållningssätt ingår i kraven på god vård. Detta gäller även omvårdnad. Liksom all annan vård ges omvårdnad till patienterna på lika villkor utifrån vars och ens behov, oberoende av ålder, kön, utbildning, ekonomi, etnisk bakgrund och religion. Patienten ges möjlighet att delta i beslut om och genomförande av sin omvårdnad. Varje situation är unik och omvårdnaden utformas därför individuellt.Omvårdnad vilar som all annan hälso- och sjukvårdande verksamhet på vetenskap och beprövad erfarenhet."

 
 Det står även under omvårdnadens innehåll och syfte att:

Omvårdnad omfattar också åtgärder i syfte att skapa en hälsobefrämjande miljö, att undanröja smärta och obehag samt att ge stöd och hjälp åt patienter i deras reaktioner på sjukdom, trauma, funktionshinder och i behandlingssituationer.
Omvårdnad kan vara dels allmän, dels specifik. Allmän omvårdnad är oberoende av sjukdom och medicinsk behandling, medan specifik omvårdnad är relaterad till och kräver kunskap inte bara om människans normala funktioner utan också den aktuella sjukdomen och dess behandling. För att kunna bedöma vad som i den enskilda situationen är god omvårdnad krävs relevanta kunskaper från olika områden; i natur-, samhälls- och beteendevetenskap samt humaniora. Allmän omvårdnad utförs av all personal i hälso- och sjukvård. Specifik omvårdnad kräver speciell kompetens.Det är viktigt att all personal ser människan i ett helhetsperspektiv och inte enbart inriktar sina insatser på sjukdomstillståndet. Detta innebär att patienten och i förekommande Ifall de närstående ges möjlighet till samverkan med personalen samt till att ta till vara de egna resurserna.

Här finns mycket att föra upp till diskussionsnivåer i utbildningarna. Att inte bara samtala utan rent konkret föra den teoretiska aspekten in ( theory discourse)  in i den praktiska ( practice discourse)  och få en mediating discourse till handa om individen mött dessa två diskurser och gjort dem till sina i sitt förhållningssätt.Något att kämpa för på många utbildningar.

En sköterskas förhållningssätt , del 2

Ringer till avdelningen under lunchen. En uska svarar och jag frågar hur natten har varit, hur proverna gick och hur han mår. Hon svarar att du ska få prata med en av de två som jobbar som sköterskor idag. Jag förstår att den ena av dem är damen från i går. Lyssnar med spänning på vem av dem som kommer till luren. Det är inte hon utan en annan som har ett betydligare trevligare bemötande än kollegan. Hon svarar mjukt och möter mig med respekt. Jag ber henne hälsa till honom att jag kommer så fort jag kan efter jobbet. Åker dit, köper med mig en is glass som jag vet att han just nu uppskattar.

Kommer in i korridoren, möts upp av en av kvälls sköterskorna som frågar om jag vet att han har fått byta till ett lugnare och stillsammare rum.  Jag uppskattar hennes initiativ och går in. Möts av en blek och kallsvettig man som inte mår bra. Ögonen söker mina och jag känner det som om tiden stannar upp och det blir som ett vakuum inombords. Torkar pannan, håller hans så annars stora kraftfulla hand som nu för första gång känns varm  och det utan massage. Jag frågar om han har förhöjd temp men han vet inte. Han säger att han inte orkar mer, har ingen livsgnista. Någonting stämmer inte menar han på. Nej tänker jag tyst jag vet, någonting stämmer inte, känner sorgen komma smygande som en våg som sköljer över hela mig. Masserar honom  men armar är sönderstuckna idag i försök efter försök för att tappa lite blod.

Jag har inte orden med mig denna dag. Sitter mest tyst och berör  stilla hans armar, rygg och ben så gott det går. Han pratar om döden på ett sätt han inte gjort förut, ställer även frågor  som han inte gjort förut. Jag vänder mig bort, blickar ut mot fönstret och ser på betong grå husvägg. Tårarna kommer vare sig jag vill eller inte. Inser att just nu är verkligen här och nu med honom. Säger honom hur mycket han betyder och hur mycket jag vill att han ska få ett gott och värdigt liv.


Så kommer hon in, en ängel som jag mött under helgen som var. En sköterska som då  gav mig en värmande hand på min arm, en reflektion som jag fick av ett förhållningssätt som kändes så tillitsfullt och tryggt. Nu kommer hon in, Julia, frågar tyst hur han mår. Hans ögon berättar någonting för mig i den stunden, här är en kvinna han känner sig trygg med. Hon visar en så stark respekt, har ett förhållningssätt som gör mig rörd inombords. Hon tar sig an honom på ett sätt som jag inte mött förut. Hon ger allt. Från frågor kring en ev. kommande operation, till vardagsbestyren , till förhöjd temp som nu faktiskt är och hon har ett helikopter perspektiv, möter honom på ett ödmjukt sätt som berör. Hon är inlyssnande, empatiskt, visar en fingertoppskänsla som är så sensibel och så vördnadsfull. Han blir sämre, får medikament som gör honom trött och jag börjar samla ihop mig för att åka hem.

Går ut i korridoren möter henne, på väg in till en annan patient. Jag säger bara tyst att jag åker nu och han inte mår bra nu när jag åker, nattens maror börjar visa sig. Hon stannar upp, tar sig tid lyssnar och säger han uppskattar så att du kommer, och så berättar hon hur han har samtalat med henne om mig och allt det som finns runt omkring, hur mycket jag betyder för honom. Då fylls ögonen åter och tår efter tår trillar på min kind. Jag nickar kan inte få fram ett ord. Hon tar då sina armar omkring mig och jag står bara helt tyst stilla med ögon som droppar. Hon En medmänniska som visade en empati så betydelsefull för mitt inre som jag kommer bära med mig i resten av mitt liv.

 

                                   Tack Julia vilken professionalism du besitter!

7

Livskvalité 29 maj

Den yngste sonens värmande kommentar då jag berättar att M är sämre igen;

nu ska vi se framåt mamma vi håller tummarna för att det vänder, det brukar bli bättre då inombords!

2