Lenjangel

Ringer till avdelningen, vill höra hur eftermiddagen varit. Möter den sköterska som har hand om honom denna dag, eller rättare sagt detta pass. Det är åtskilliga personer som under en månad mött honom och det med alla olika förhållningssätt. Denna dag möts jag av en tongivande röst som inte andas empati. Jag frågar hur han nu mår, vilka prover de tagit då jag visste att de skulle tas under förmiddagen för läkaren hade bett om det igår kväll men av olika  anledningar inte kunnat ta det. Hon säger då att de väntar till imorgon för att han skall då ska ha fått i sig annat??? Jag berättar att jag inte hinner komma denna dag då jag har fullt schema  och det kan göra honom något nedstämd  och undrar om hon kan hälsa honom detta

- Ja vi har haft så mycket att göra idag säger hon , jag undrar och...?
- jag undrar också samtidigt om hon pratar i den bärbara telefonen och om hon då kan ta den in till honom för just nu är det ett värde i att han får veta detta.
 
Hon svarar då att de har bara en linje in och de vill inte att man ska prata länge i den. Nej det förstår jag och det var inte det jag sa svarar jag då utan min fråga var om du kunde gå in med telefonen så jag kan berätta att jag inte kommer idag och att det kan finnas ett stort värde i att jag får berätta detta för honom då han nu mår så dåligt. Då svarar människan att nu tycker jag att du har en mycket otrevlig ton och jag var på väg in till honom för att berätta att du ringt. Ja sa jag men det är intressant med ditt förhållningssätt hur du skiljer ut och hur jag upplever ditt sätt att möta mig. Du är den enda som svarat på detta sätt och för de andra sköterskorna har det inte varit något problem men du gör tydligen skillnad på människor. Nej det gör jag inte och jag fick inte tala färdigt och jag var på väg in till honom för att säga...

Ja  svara jag men nu kan du hälsa honom att jag hör av mig imorgon och så även till fler, så tackade jag för hjälpen och lade på. 

Blev så upprörd över hennes så korthuggna, överlägsna, snäsiga ton i örat, hennes ovilja till att hjälpa till i en situation som är och har varit så kritisk. Där det finns en helhetsbild om man bemödar sig att läsa och se men inte denna kvinna inte. Det finns en mycket obehaglig del i detta telefonsamtal som för mig har med maktmissbruk att göra.

Denna sköterska arbetade vid ett tillfälle på avdelningen men hade inte hand om honom utan hon kom bara och tog tempen. Hon hejade inte utan var ganska trubbig och instängd i sitt bemötande.

Hon var även den som stod i korridoren en kväll och pratade med en annan personal när jag går förbi och säger högt att han kunde minsann lyssna på vad man säger!
han gör ju ingenting för att hjälpa till. Plus en del annat som jag sedan insåg handlade om just honom. Hennes förhållningssätt inom vården är inte okej. Hon tillhör ett skrå som jag inte vill möta varken som patient eller anhörig. Ett klientel av individer som absolut inte skall arbeta med människor. Hon utövar en makt som gör att hon försöker förminska personer och hon gör det mycket osmakligt. Funderar över om Hon skulle behöva läsa Stefan Einhorn "Konsten att vara snäll" men frågan är om hon skulle förstår den. Ulla Holm ( 1995) "Det räcker inte att vara snäll" frågar sig hur det kommer sig att somliga professionella hjälpare tillägnar sig ett professionellt förhållningssätt medan andra inte alls gör det. Är det en fråga om utbildning och inlärning via modeller eller är det djupare liggande personlighetsmässiga faktorer som avgör?
Det är frågan det...