Förhållningssätt inom vården

Etik och moraliska aspekter.

Vi möter dem i så många olika kontexter. I en situation där det finns maktstrukturer är det oerhört viktigt att då belysa detta än mer, att personal är medveten om hur viktiga deras förhållningssätt är gentemot brukaren, patienten, kunden, eleven, studerande, barnet, ungdom, den äldre etc.

Det som då kan framkomma i mötet är hur personens sinnelag är.
 Här kan vi mötas av individer som visar en ödmjukhet, ett in lyssnande och en stor portion av respekt. Det finns de som inte har detta. De som genomgått utbildning efter utbildning men inte har ett spår av en empatisk förmåga. Är den något vi föds med eller föds vi in i det?

 

I situationer där vi förminskas av en annan så renderar detta i emotionella delar inom oss som sedan kan få konsekvenser i olika sammanhang naturligtvis , dels beroende på ålder, sinnelag och förutsättningar. Ser vi på de biologiska, de psykiska, fysiska och de sociala aspekterna så kan dessa samverka utifrån olika perspektiv. Försvagas det ena kan det andra bära men är det så att de fundamentala delarna är tilltufsade av olika anledningar så kan det bli än viktigare att det finns styrkor inom ett av dessa som kan bära.

I ett möte med en patient, förälder, ett barn kan jag som personal i min profession välja att inta ett förhållningssätt som kan rendera i "de goda ringarna" på vattnet eller jag kan se till att det framledes kommer storma och det kommer vara svårt att hitta lä och finna på en lugn hamn. Inser jag inte detta i min yrkesprofession där jag står med lön för ett uppdrag så bör det bli åtgärder. Både från organisation, chefer, från de som blir bemötta på detta sätt ( vilket inte alltid är lätt då man rent konkret befinner sig i underläge i maktstrukturen) men det skall till åtgärd, Att en individ i en yrkeskår beter sig oprofessionellt , det kan man göra något åt. Vi har våra uppdrag, kan ha konkreta arbetsbeskrivningar där det kan ibland vara en snårig djungel att tyda dessa men med hjälp av en erfaren individ kan gås igenom och se vad innebär detta för dig i din yrkesroll. I mötet med andra:

Hur agerar jag, hur reagerar jag, var ligger kränkningarnas gränser i förhållande till arbetsuppgifters vara eller inte vara?

Integritet, inkludering, exkludering?

 

I SOSFS 1993:17 (M) står att läsa:


"I 2 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763; HSL) /Fotnot: omtryckt 1992:567/ anges att målet för all hälso- och sjukvård är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. I 2 a § HSL anges olika krav som hälso- och sjukvården skall uppfylla. Därvid anges bl.a. att vården skall vara av god kvalitet och tillgodose patientens behov av trygghet i vården och att behandlingen skall bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet samt så långt det är möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten.När en människa till följd av sjukdom, ohälsa eller vid undersökning och behandling inte själv klarar av de dagliga aktiviteterna, följer av HSL att den omvårdnad vårdorganisationen tillhandahåller skall vara av god kvalitet.En humanistisk människosyn och ett antagande om människors lika värde genomsyrar HSL. Detta innebär bl.a. att ett genomtänkt etiskt förhållningssätt ingår i kraven på god vård. Detta gäller även omvårdnad. Liksom all annan vård ges omvårdnad till patienterna på lika villkor utifrån vars och ens behov, oberoende av ålder, kön, utbildning, ekonomi, etnisk bakgrund och religion. Patienten ges möjlighet att delta i beslut om och genomförande av sin omvårdnad. Varje situation är unik och omvårdnaden utformas därför individuellt.Omvårdnad vilar som all annan hälso- och sjukvårdande verksamhet på vetenskap och beprövad erfarenhet."

 
 Det står även under omvårdnadens innehåll och syfte att:

Omvårdnad omfattar också åtgärder i syfte att skapa en hälsobefrämjande miljö, att undanröja smärta och obehag samt att ge stöd och hjälp åt patienter i deras reaktioner på sjukdom, trauma, funktionshinder och i behandlingssituationer.
Omvårdnad kan vara dels allmän, dels specifik. Allmän omvårdnad är oberoende av sjukdom och medicinsk behandling, medan specifik omvårdnad är relaterad till och kräver kunskap inte bara om människans normala funktioner utan också den aktuella sjukdomen och dess behandling. För att kunna bedöma vad som i den enskilda situationen är god omvårdnad krävs relevanta kunskaper från olika områden; i natur-, samhälls- och beteendevetenskap samt humaniora. Allmän omvårdnad utförs av all personal i hälso- och sjukvård. Specifik omvårdnad kräver speciell kompetens.Det är viktigt att all personal ser människan i ett helhetsperspektiv och inte enbart inriktar sina insatser på sjukdomstillståndet. Detta innebär att patienten och i förekommande Ifall de närstående ges möjlighet till samverkan med personalen samt till att ta till vara de egna resurserna.

Här finns mycket att föra upp till diskussionsnivåer i utbildningarna. Att inte bara samtala utan rent konkret föra den teoretiska aspekten in ( theory discourse)  in i den praktiska ( practice discourse)  och få en mediating discourse till handa om individen mött dessa två diskurser och gjort dem till sina i sitt förhållningssätt.Något att kämpa för på många utbildningar.