Så mycket att vara tacksam för…

Hjärtat mitt

Du som pulserar och ger mig liv

Du som visar vägen som leder mina steg mot det ljus som lyser mot mitt ansikte

Hjärtat mitt

Du ger min kropp näringen som efter en tid av sorg som bankat sönder och samman det som var byggt på tro

En känsla om än så vag av att det bär

Trots sveket som förtär

Hjärtat mitt

Idag möttes glädje och kärleksfulla famnar

Idag fick jag av ord av den jag kan våga kalla ”min vän”, min i egenskap av dem jag varmt håller av, Dem som sitter i mitt inre, i mitt pulserande gemak, Där slagen ger liv åt de emotioner som fyller mitt inre, min själs andlighet

Där Du mitt hjärta pulserar och Dem känner jag en oändligt stor ömhet inför, 

All ni som berörde och berör... som visar var ni har i era förhållningssätt, som inte ger falskheten sitt ansikte..

För det är ju inte bara idag tacksamheten strålar, det handlar ju om dem som bryr, som visar att de står där som tror…

Tror och vågar stå för det dom tror på! I alla vädersträck, i alla vindar

Hjärtat mitt

Vaknade imorse och tog in den konsert för de hemlösa, i stadsmissionens anda , dem som jag haft en varm famn för sedan årtionden tillbaka, från Kammakargatans Ny gemenskap till Mauro och Pluras spelningar i juletid förde hemlösa… Nu var det  åter dags denna gång var jag vid tv rutan och tog in.

Tog in orden som gavs och som för alltid kommer sitta i mittinre som stjärneljus i den mörka kalla natt då svek viner, då sorgen spelar sina tunga stycken. Då kommer jag plocka fram hans ord , dem han gav , dem jag gav och givit till dem jag känner tillit till, till dem jag möter , min tro på individen  på människan och dess potential, på att hur hemskt livstillvaron än ter sig så tror jag på förändringar, på att se det goda  och det som kan bära. Att kämpa sida vid sida.

I storm i motvind men likväl i ljumma sommarvindar, där medvinden ger fart i seglen.

Per Holknekt Han står inför oss alla, har varit hemlös, han har haft sin problematik med missbruk. En del jag känner väl igen och som var en stor del av mitt liv under så många år fyllda av oro och sorg. År där sorgen beblandades med hopp och förtvivlan, med glädje, kärlek och så enormt missmod. En berg och dalbana i känslor som far iväg med en hastighet så stor för att i en annan  sekund vila i lugnare takt av hoppet som alltid tändes.

Det ljus som alltid bar – tron på förändring på att det en dag skulle lyckas, att komma i hamn i vilande hamn utan rotlöshet och desperation, utan den ständiga fighten mellan missbrukets svarta sidor till tankens kraftfullhet och dess så enorma klokhet som alltid lyste igenom och kunde formas till den som den var.
Per talar , han låter orden komma blandade med alla de känsloyttringar som ger sig till känna i en persons inre där han varit ett med det han ger uttryck för.

Ord jag så väl känner igen. Så kommer de, ord som han sätter som de viktigaste , som är de som bär, de jag känner igen så väl i så många olika kontext.

Ord jag själv trott på, ett av dem som varit mina ledstjärnor...

Det som är jag…

Jag tror på Dig…

Jag tror på det Du står för

Det som är du

Som lyser igenom och ger mig en känsla av våga satsa

Satsa min tillit,

Min själ till det jag möter

Det som är Du

Jag tror på Dig

Jag tror på Dig!

JAG TROR PÅ DIG!

Per en man med så stor värdighet, med styrka och mod

Med det som den lilla människan inte alltid mäktar med.

Han ger

Ger av det som är det innersta, djupa

Det av värde i livet

Det som bär hela vägen ut

Som fattas hos vissa små ensamma vilsna själar som aldrig hittar in och som sviker dem som står vid deras sida. Om och om igen

Per Han ger, han vågar visa sin sensitivitet

Han ger det som så sårbart kan med ett piskrapp slängas iväg

Där vänskapsband som skulle bära klipps av i ett enda slag.

Hjärtat mitt

Tacksam är jag att insikten ändå är så klar

Trots sorgen jag bär

Av den som gav mig ett krossat inre

Tacksam är jag att vänner som jag burit i mitt hjärta finns där i motgång som medgång

Av familj och släkt som sätter sina spår, sina avtryck i det som dom nu själva i står

Hjärtat mitt

Tacksam är jag att du orkar en stund till trots den sorg som jag står i

Trots den sorg som jag aldrig trodde mig möta

Att se högre

Än bergen som står framför

Än stammarna på träden och skogen där bakom

Ser det som tär och gör mig illa gång efter annan.

Är det värt det

Är det värt att åter om och om igen finnas vid sidan om…

När slagen viner

När orden aldrig räcker till…

Hjärtat mitt

Tacksam är jag i nuets sena timme

Där familj, vänner visar sin trofasthet

Kärlekens gränslöshet

Dess stora famn där vilar jag i nu

Hjärtat mitt

Tacksam för att världen snurrar på

Jag andas en stund till min så sargade krossade själ

vandrar i nuet

Min tid på jorden

© Text: Lena M Janson, 2009