Besjälad
Det är julafton 2014
Jag sätter mig i bilen med den bricka jag fyllt med paket, dryck och godsaker. Åker till den person som under år fått en speciell plats i mitt inre. En person jag delar många livstrådar med. Trådar som egentligen tog sin start 1966 men som först 30 år senare skulle få så starka band mellan sig som förevigt knöt dem samman. En person vars innersta jag fått möta i glädje och sorg. Idag åker jag dit trots vetskap om att orken hos henne har sinat. Jag svänger in på uppfarten och ser två älskade gossar kliva ur sin bil. Ett barnbarnsbarn Hampus med barnbarnsbarnsbarn Edvin. De kommer även de oanmälda med klappar att mumsa på till gammelfarmor Edith. I detta möte får jag åter se anletsdrag, rörelser och mimik som går igen i generationer. En värme som fyller hela mitt inre.
Det är en julgåva så stor och jag känner en sådan tacksamhet att tillhöra och få vara i nuet... Livet är så mycket större än det som syns...