När jag faller bär du då?



När jag faller
Bär du mig då?
När jag faller pågrund utav det du gör
Det du sagt som en gång var
Men samtidigt inte- hur komplext låter inte det
Som
Det som en gång var borta som  som du sa var förlagt som bar och var något som inte fanns kvar.
 
När jag faller 
Förstår du att det är du
Förstår du
att jag faller för att du är du?

När jag faller 
Bär du
Mig då?

Bär du upp det inre som slogs i spillror 
Då Jag föll
Då du inte höll?

Alla ord som var uppbyggda av
Förgänglighet
Som var som ett korthus där en liten vind gav det sagda synbarhetens lögn

Bär du? 

Är du man nog att visa att det höll det du sa?
Är duman nog att våga stå för det du gav?

Ord 
Som fladdrande kort i en vind som lastar dem runt i virvlande cirklar 

Kan man bygga upp något som ständigt ger vika
Som lämnar smak av att gång på gång svika?


Då jag föll
Var det en sak du inte höll
Du gav vika
Du fanns inte där

Du föll
För
förgänglighetens skugga
Visade spåren av intet av det du trodde du sökte

Att kämpa kräver mod
Ansvar
Respekt
Kärlek 
I omvänd ordning kan sägas:
Jag behövde en kram KRAM
Kärlek
Respekt
Ansvar
Mod

Orden bildar en mening med alltet

Jag fanns där för dig
När du föll höll jag om och upp dig
När jag föll 
Hade du vänt dig om och gått
Du fanns aldrig där
Jag togs för given
Och närJag föll  
Var du inte där.
Tydligare än så blir det inte...


©LenaMJanson2016 

Melissa Horn du berör

Melissa Melissa ... Så många år som gått och nu ser jag dig hos TAW Och minns alla stunder med Matz och Berenice , med Johanna   då det första steget togs efter spelningarna på Cirkus med Peter då vi fick den stora äran att komma med dig på Sony och njuta av dina toner som sedermera skulle sätta ljus på vad kärlek, relationer i stort som smått heter. Där Lars Winnerbäck  , Jens Frithiof skulle komma att bli
Betydande på
Olika sätt... "Jag gör aldrig om det här igen"... Melissa fina du sitter djupt i mitt hjärta- mer än du anar♥️Tack för dig i allt du ger och
Sätter ord på♥️

Man får inte mer än man orkar bära

"Man får inte mer än man orkar bära" säger en av mina absoluta favorit herrar i den amerikanska skådespelareliten:Brian Dennehy i filmen: Every day . Tänker att om det är just så, att vi belastas med tyngder som ska uppbära den positivitet vi när och bär... Då uppnår vi balansen , så när jag som individ vet att jag innerst inne är denna glada, positiva och starka själ möts jag också av dess motpoler som i stunden gör mig kraftlös svag men som i samma sekund lägger grunden för att bygga upp den kraftfullhet som kommer stå i blom en dag... När tyngden kommer med slag efter slag när allt är nattsvart och sikten är så oklar så ska ljuset ändå tränga in och ge den balans själen så väl behöver för att nå optimalitet det är det vi till slut vet...är det då "vi får inte mer än vi orkar bära?" ...
©LenaMJanson