Det första jag möter...

©Foto: Lena M Janson
 
Det första jag möttes utav på uppfarten när jag kom hem efter den tyngsta av dagar var ett hjärta av is...
 

När orden inte räcker till

När orden inte räcker till
Då kraften blåstes ut av en kylslagen vinande vind
När tårar rinner på liten som stor kind
Då hoppets ljus så sakteliga släcktes
I nattens mörker av smärta
Då tiden stannade upp i själens hjärta

När orden inte räcker till
Lyfts blicken mot oändlighetens himlavalv bakom nebulosors och galaxers kraftfält
Där - ett stjärneljus väcktes 
Ett ljus med strålar som för evigt lyser med allt som en mjuk superhjälte är 
Med skrattets bubblande klang, leendet som värmde våra
inre kammares gemak, buset och livsglädjen vi nu utav lär

När orden inte räcker till
Tänds ett ljus 
Intill den ros som inköptes i kvällens tunga andetag
Vid sidan om vilar en liten ängel på bolster som för alltid i vårt inre kommer bo
Vi ses i Nangijala 
Ett andetag bort
Kommer till vila i stillsam ro
Väntar där
Tills änglar kommer med vingar som bär
©Lena M Janson 

 

Love