Den öppna Boken

Mötet hade väl aldrig blivit av om inte om hade varit. Vad var det som gjorde att saker hände när det hände? Det var något hon ständigt frågade sig själv. Att vi alla bar på vår berättelse vår livs historia med alla de kapitel som skrevs dag efter dag vecka efter vecka. Själv ansåg hon att hennes liv hade varit fyllt av diverse händelser som berikat men själva spänningen hade uteblivit. Hon hade haft det ganska hyfsat under sin uppväxt med en far som var den lilla byhålans enda fotohandlare. Han en frilansande fotograf som en gång i sin ungdom sålt bilder både till Times och Dagen. Han var son till en pastor som missionerat på sydligare breddgrader med både fru och barn inom rörelsen. Genom alla dessa resor kom han som ung tonåring i kontakt med mr. Stephens som var frilansande fotograf åt just bland annat Times som i sin tur väckte hans intresse för kameran och dess fascinerande sätt att fånga ögonblick i livet. Han hade fått mr. Stephens gamla kamera och det var starten på ett intresse som skulle bestå.

Hennes mor hade blivit sjuk då hon var sjutton år och precis gått första terminen på internatet ute vid Vackstanäs. En hushållsskola där man kunde gå en gymnasielinje på ett halvår eller ett år för att få grunderna inom den bransch hon hade tänkt sig framledes i livet, att äga ett litet hotell. Helst nere vid Medelhavet där hon tänkte sig ett litet familjehotell med den blivande mannen som hon ville skulle slå följe med henne. Hennes stora kärlek. Han som fått hennes hjärta att slå extra slag bara hans ryggtavla hade synts i korridoren. Han som hade allt en flicka kunde drömma om, lockigt mörkt hår, ett leende som gjorde att solen sken även om det blåste småspik utanför fönstret. Han som kunde småretas men ändå göra det med ett leende som gjorde att det var svårt att bli arg på honom. Han med stort M som i Miguel. Det vackraste namn hon visste. Han som var klassens svarta får men som hon kunde gå genom eld för.

När modern nu blev sjuk så valde hon att komma hem på helgerna och hjälpa fadern med systrarna som var femton och tio år gamla. Fadern hade öppet på lördagarna i sin fotobutik men söndagarna var heliga då det var kyrkan som gällde för dem alla. Modern hade förflyttats mellan Sätra Brunn och Varbergs konvalescenthem men dessvärre inte blivit till det bättre. Därefter hade fadern valt att låta henne åka ner till ett hem i Österrike där han hade kontakter genom sin far och rörelsen. Hon gav upp en djup, tung suck för hon insåg att i vilken bild hon än rotade fram så fanns det någonting som hade med rörelsen att göra. Den som splittrat och gjort att hon tog steget från en värld där så mycket gott hade funnits att hämta men som i allt vackert hade visat på ett falskspel som hon inte mäktade med att leva i. Ett spel med regler och ramar som gällde så länge som de inte syntes för som hon hade insett att det som inte syns det finns inte alltså sopade man in skiten under mattan så kom det inte fram i ljuset. Usch hon fick kväljningar bara hon tänkte på det. Pappan hade tagit ett steg därifrån ändå med en solidarisk hållning till det hela men valt att inte medverka då han inte kunde förlika sig med de spelregler som gällde dem alla. Med detta hade också allt elände startat. Nu satt hon här. Ilsken snart 40 år singel för tillfället och med en son som bodde hos sin far på Cypern i Limassol. Och så hade detta möte nu skett. Det hon så länge hett hade önskat, velat men som nu var  left, gone and over….