När jag faller bär du då?
När jag faller
Bär du mig då?
När jag faller pågrund utav det du gör
Det du sagt som en gång var
Men samtidigt inte- hur komplext låter inte det
Som
Det som en gång var borta som som du sa var förlagt som bar och var något som inte fanns kvar.
När jag faller
Förstår du att det är du
Förstår du
att jag faller för att du är du?
När jag faller
Bär du
Mig då?
Bär du upp det inre som slogs i spillror
Då Jag föll
Då du inte höll?
Alla ord som var uppbyggda av
Förgänglighet
Som var som ett korthus där en liten vind gav det sagda synbarhetens lögn
Bär du?
Är du man nog att visa att det höll det du sa?
Är duman nog att våga stå för det du gav?
Ord
Som fladdrande kort i en vind som lastar dem runt i virvlande cirklar
Kan man bygga upp något som ständigt ger vika
Som lämnar smak av att gång på gång svika?
Då jag föll
Var det en sak du inte höll
Du gav vika
Du fanns inte där
Du föll
För
förgänglighetens skugga
Visade spåren av intet av det du trodde du sökte
Att kämpa kräver mod
Ansvar
Respekt
Kärlek
I omvänd ordning kan sägas:
Jag behövde en kram KRAM
Kärlek
Respekt
Ansvar
Mod
Orden bildar en mening med alltet
Jag fanns där för dig
När du föll höll jag om och upp dig
När jag föll
Hade du vänt dig om och gått
Du fanns aldrig där
Jag togs för given
Och närJag föll
Var du inte där.
Tydligare än så blir det inte...
©LenaMJanson2016