Lenjangel

Lasse Anrell skriver idag en krönika i Aftonbladet om en låt som jag älskade som barn.
En låt som Östen Warnerbring sjöng med en skara barn och som jag gärna sjöng högt så alla i min närhet kunde höra den. Det var en barnkör med i sången som även Lasse nämner. Den gillade jag. Kanske för att jag den sommaren var en åttaårig tös som hade varit med i Rita, måla, sjung, hade en mor som alltid sjöng både för och med oss barn. Den här sången kom att bli en sång som satte starka spår precis som Idas sommarvisa har gjort för mig som vuxen. Sånger som gör att  man får klumpen i halsen, tårar som bara kommer, den sitter där i strofen då Östen sjunger  och går upp i ton: Människorna ler och fåglarna sjunger, En sommar igen…Bara av att läsa Lasses rader idag så satte den igång så många barndomsminnen. Hans krönika förövrigt är väl värd att ta del av idag kan jag tycka. Både den och hans sportsidor i rosa bilagan där han sedan i somras har förärats mittuppslaget denna stora man, min Pelargon idol. :-)
Han nämner även sången i sin sportkrönika den 22 januari 2006

Dagarna ringer så grått förbi
Sakta stelnar vi till
Fåglarna tystnar och så gör vi
Det känns som allt stod still
Nästan still

SNART BLIR DET SOMMAR IGEN
Då vaknar kärleken
Snart slår en värld ut i blom
Människorna ler och fåglarna sjunger
En sommar igen
Kom låt oss fly min vän
Slut dina ögon och känn
Snart blir det sommar igen

Även om vintern är svår min vän
Kommer dagar med sol
Plötsligt så känns det som vår igen
Och alla sjunger med
I min sång

SNART BLIR DET SOMMAR IGEN...

 ( Les Bicyclettes De Belsize)
 L. Reed/Barry Mason
 Svensk text Östen Warnerbring/B. Sundström