Jag sitter på ett berg
Jag sitter på ett berg
när solen just gått ner
en röd-gul vacker färg
så långt som ögat ser
och vinden är så varm
den fläktar på min arm
jag önskar inget mer
än det jag just nu ser
när solen just gått ner
en röd-gul vacker färg
så långt som ögat ser
och vinden är så varm
den fläktar på min arm
jag önskar inget mer
än det jag just nu ser
En visa så stark och så varm som får mina ögon att tåras var gång jag både hör den och sjunger den.
Den som förstärks så av barnkör med kanon.
Jag sjöng den tillsammans häromdagen med en barnkör i Bromma.
Den gav ringar på vattnet och den sa så mycket i stunden
Jag inser dagligen att det är så mycket i mitt liv som är så berikande.
Som för mig är/ ger Livskvalité.
Försöker att I stunder då sorgen tar fatt i ens inre se vilka skimrande pärlor som gnistrar och glimmar. Plockar fram dem, tittar tänker, reflekterar och inser hur lyckligt lottad jag är och kan i detta finna ro.
Det handlar inte om materiella utan just för de gåvor som kommer i form av upplevelser av natur, närhet, familj, vänner omgivning, trädgård, vatten, musik, lyrik, fotografier, estetiska inslag etc..
En händelse som renderade i en just sådan pärla hände när jag var väldigt sjuk i våras, fick en överraskning via posten som jag så starkt påminns dagligen om genom musiken, bilder och mejl idag. Det den personen gjorde för mig kommer jag bära med mig i mitt liv. Det är fantastiskt att veta att människor är så godhjärtade och har så mycket att ge av sig själva. Ynnesten att få vara en del i detta är så stort.
Den sången är väldigt fin. De två största barnen har sjungit den på olika avslutningar. Och som du säger är den vacker i kanon.
Kramar till dig / Ior