LeMarc i Sommar, sommar

Sommar i radions P1.

Den 6 juli 2008.

Peter LeMarc har sitt första sommarprogram förhoppningsvis inte det sista...


Har satt mig vid min trätrappa, rattat in radion med nöd och näppe då jag har en sämre mottagning till P1 här på grund utav ett stort intilliggande vattentorn.

Men får in programmet och lägger mig i en vilstol intill.


Molnen har lagt ett täcke över vår sol men värmen finns ändå. Peters "fulla" stämma hörs ut över nejden. Låter grannarna få ta del utav hans för dagens klokord.


Peter pratar om livets verklighet om gränssättningar om att våga säga nej. Om bekräftelsen, makten, om vikten av att få vara människa med en själinsikt som gör att jag , just jag duger som jag är, får vara den jag är, tycka om den musik jag vill och som berör just mig.


Peter LeMarc, återigen fångar han mitt inre och får igång hjärtats puls. Får tårar att rinna då han berättar om beröringspunkter som är viktiga för mig. Vi har många.


Beröringspunkter.


Beröringspunkter som individer, som reflekterande sådana...


Hans berättelse om sin pappas kusin från Strängnäs som påverkade honom och fick honom att tillsammans med Johan Lindström spela in en dansbandslåt" De sista ljuva åren"  som med sin text säger en hel del...( Älskar det sound dessa  två herrar: Peter och Johan kan fånga tillsammans)

Om musik som han spelar under programmets gång, som med texter säger en hel del.


Det finns mer ...


För ett år sedan den 28 juli, träffade jag Peter tillsammans med en mängd andra vänner. Den morgonen hade Michael dött. Under förmiddagen hade jag varit upp till den kropp som fanns kvar men som nu inte någon själ var fylld utav.


Jag hade bestämt mig för att följa mitt hjärtas inre röst och då jag vet hur mycket Peters Musik har givit mig tröst och fyllt mitt hjärta av helande ord så var valet inte så svårt efter samtal med Jessica att fara ut till den mötesplats vid Djursholm där vi skulle träffas. Den dagen kom att bli så betydelsefull och viktig för hela mitt jag, för sorgearbetet av Michael.


Så när Peter idag spelar viss musik som psalmen: Blott en dag..

så går tankarna till de som lämnat jordytan rent fysiskt och så även till min moster Mimmi som denna dag hade sin födelsedag.


Peter LeMarc som i Oktober firar sin 50 åriga födelsedag har idag satt sina avtryck genom ord och musik som berörde in i mitt inre.


Jag kan bara varmt tacka för det som ges och som betyder så mycket för ett hjärtas inre känsla, en hjärnas inre tanke och en själs helhet...

Tack Peter!

Ser framåt...

2
Nicoline på Fädernegården

Jag hörde också psalmen som spelades på blåsinstrumenten. Stilla mindes jag min far som rycktes bort när jag var en småtonåring. Just den psalmen spelades för honom. Den greppade tag om mitt hjärta riktigt ordentligt. Jag kommer att lyssna på reprisen i kväll. Förra årets julimånad har jag i ett starkt minne.

Kramar från Nicoline

Lena

Nicoline på Fädernegården:Tack för rader i en stund av tårar...

i en stund av ensamhet...