Lenjangel

Nu grönskar det i dalens famn,
nu doftar äng och lid.
Kom med, kom med på vandringsfärd
i vårens glada tid!
Var dag är som en gyllne skål,
till brädden fylld med vin.
Så drick, min vän, drick sol och doft,
ty dagen den är din.

Långt bort från stadens gråa hus
vi glatt vår kosa styr,
och följer vägens vita band
mot ljusa äventyr.
Med öppna ögon låt oss se
på livets rikedom
som gror och sjuder överallt
där våren går i blom!

J. S. Bach, text Evelyn Lindström

2.  Sin lycka och sin sommarro
    De yra fåglar prisa:
    Ur skogens snår, ur stilla bo
    Framklingar deras visa.
    En hymn går opp
    Av fröjd och hopp
    Från deras glada kväden,
    Från blommorna och träden.

3.  Men du, o Gud, som gör vår jord
    Så skön i sommarns stunder,
    Giv att jag aktar främst ditt ord
    Och dina nådesunder.
    Allt kött är hö,
    Och blomstren dö,
    Och tiden allt fördriver;
    Blott Herrens ord förbliver.

4.  Allt kött är hö. Allt flyktar här,
    Och snart förvissna gräsen.
    Hos dig allena, herre, är
    Ett oförgängligt väsen.
    Min ande giv
    Det nya liv,
    Som aldrig skall förblomma,
    Fast äng och fält stå tomma.

5.  Då må förblekna sommarns glans
    Och vissna allt fåfängligt;
    Min vän är min och jag är hans,
    Vårt band är oförgängligt.
    I paradis
    Han, huld och vis,
    Mig sist skall omplantera,
    Där intet vissnar mera.

Text:: Carl David af Wirsén.

Den blomstertid nu kommer
med lust och fägring stor.
Du nalkas, ljuva sommar,
då gräs och gröda gror.
Med blid och livlig värma
till allt som varit dött,
sig solens strålar närma,
och allt blir återfött.

De fagra blomsterängar
och åkerns ädla säd,
de rika örtesängar
och lundens gröna träd,
de skola oss påminna
Guds godhets rikedom,
att vi den nåd besinna
som räcker året om.

Man hörer fåglar sjunga
med mångahanda ljud,
skall icke då vår tunga
lovsäga Herren Gud?
Min själ, upphöj Guds ära,
stäm upp din glädjesång
till den som vill oss nära
och fröjda på en gång!

Du milde Jesu Kriste,
Vår glädjesol och sköld,
Ditt ljus och hägn ej briste,
Uppvärm vårt sinnes köld.
Giv kärlekseld i hjärta
Men dämpa lustans brand;
Vänd bort all sorg och smärta
Med mild och mäktig hand.

Du Sarons blomster sköna,
Du lilja i grön dal,
Ack, värdes själen kröna
Med alla dygders tal.
Av Sion må hon fuktas
Med nådens dagg, att hon
Förskönas och befruktas
Som ros på Libanon.

Välsigna årets gröda
Och vattna du vårt land.
Giv oss nödtorftig föda,
Välsigna sjö och strand.
Av himlen drype fetma,
Bespisande vår jord,
Och flöde nådens sötma
Till oss av livets ord.