Till Minne av en Älskad Vän, mentor och förebild

Rutger Ingelman

Han kom med sitt leende emot mig och den kurskamrat som då stod vid min sida

Vi var vid trekantens ena hörn vid Liljeholmen.

Hans röst och värme spred sig över den plats vi stod

Hans fokusering på dem han mötte visste inte några gränser.

Han såg, bekräftade med en innerlig respekt och ett djup med dem han samtalade med.

När Rutger kom in i rummet vibrerade det av innerlig värme.

Bevingad av besjälat lärande tog han sig an varje sekund.

Hans förhållningssätt genomsyrade och var ett med det han hade att säga och ge uttryck för.

Att ha haft ynnesten att jobba vid hans runda bord inne i hans och Mats Mattssons rum på Campus gav en annan dimension. Den lustfylldhet som rådde spred sina leenden och gav näring till att fortsätta skriva. Rutger kom att bli en man som jag hyste stor respekt inför.

Hans värme och generositet, hans gentlemannadrag och kompetens gav mig alltid så mycket mersmak.

Rutger blev en mentor men också en vän som jag ventilerade och samtalade med både i skrivandets form och i olika sammanhang. När vi så fick mötas i den dynamiska pedagogiken och i föreningen Korda så blev delar till helheten än större. Hans entusiasm smittade sig långt, långt ut över nejden.

Att se honom med sin cykel från Reimersholme in på söder var inte helt ovanligt. Vi träffades ute i Stockholms parker med cykeln vid hans sida och alltid ett leende och en värmande omfamning.

Han har under så många år varit den fantastiske förebilden. En man som med hela sin personlighet, sin själ gav livet som vi inom skola och omsorg skulle önska att alla barn fick möta som sin lärare.

Rutger Ingelman

För några veckor sedan gav du mig ord som berikade mitt inre, om mötet om min framtid att inte plugga så mycket jämt och ständigt utan göra något av allt detta som jag är bärare utav…om hemsidan och den glädje du kände över vårt sista möte. Om den sista föreläsningen där jag smög in trodde jag… men du vänder dig mot mig och säger högt ut till hela auditoriet: Hej Lena så underbart roligt att du kommer …jag fotade dig då därefter…då fler ville fram o prata…som så vanligt var,

 Rutger… Du tog rummet med en kraft och karisma

Åh tänk

Din fantastiska insats då vi tog vår kandidat examen i specialpedagogik. Då var du den så suveräne ceremonimästaren som Gentlemannamässigt förde oss framåt från kyrka mot fest och trivsamheter. Tänk då din cashmerehalsduk försvann… då köpte vi en ny till dig vi Powerpuff pinglor…

Och vem ska nu skriva alla dessa underfundiga mail som kom lite då o då in i min låda där leendet alltid, allrid fick spricka upp genom det du gav…

Rutger Ingelman

Nu är ingenting som förut…

Du Fattas oss

Du Fattas mig!