Jag - En tjorv
Den här tavlan hängde ovanför min säng när jag var liten. I somras hittade jag den igen då jag städade ur en garderob. Den fick mig att både le och minnas dofter, känslor och nyanser av en tid som både känns som igår men också väldigt länge sedan.
Saltkråkan betydde mycket för mig. Det var en miljö jag kände igen mig i utifrån somrarna både på öarna och miljön i Figholm men också på västkusten. Sommargästerna som kom, båtlivet, närheten till vattnet och det där speciella ljuset som kom en varm sommarkväll över kobbar och skär.
Tjorven och jag var nog rätt lika både på utsida som insida under några år. Jag hade som hon två syskon som var tvillingar fast mina var yngre. Dock hade jag ingen Båtsman. Vet inte om det var en längtan jag hade men jag hade mina fantasidjur. Så någonstans fanns nog en önskan om något mjukt att borra in näsan i och få dela sina tankar med utan att de värderades.
Tavlan får mig att känna en mängd känslor på en och samma gång. Den väcker någonting inom mig och där börjar jag reflektera över nyanserna som kom i färgpaletten... Återigen!