Bloggstafetten

Så tog jag Lenjangel då emot den efterlängtade stafett pinnen i bloggstafetten. Efter dagar och veckor där texter avlöst varandra, där bokstäverna fått liv genom blogg skribenter och formats till ett innehåll helt utifrån det ämnesområde som föregående blogg skrivare givit.  


Nu har jag tagit emot pinnen av ensambarn som skrivit en underbar text om ”Kärleken är blind.”
Själv fick jag ett ämne som passar som handen i handsken då jag från årets början har skrivit små betraktelser kring ämnet i min blogg. Ensambarn gav mig uppdraget att skriva om: ”Det är här livskvalitet för mig”.

Livskvalité för mig är de små tingens storhet. Det att  se det Stora i det Lilla och det Lilla i det Stora.  Vardagens händelser som så lätt far förbi om vi inte fångar dem i stunden. Ger oss tid att reflektera, och fundera över vad som är viktigt i våra liv, här och nu.

Det handlar om att öppna upp. Att våga möta vardagens händelser som kan glimma och återge ett ljus som berör. Det handlar om att bli berörd men också att beröra. Vi kan ibland skynda förbi det som verkligen är. Vågar vi stanna upp, vågar vi se det som finns i vår närhet, hinner vi det. Orkar vi? Idag lever vi i ett samhälle som har en intensitet. Där snabbmat och snabbköp är vardag. Där vi är globala, effektiva, målstyrda, etc.

Med stressande faktorer som gör att vi hamnar i situationer som vi inte alltid räknar med. Det kan kännas både stort och övermäktigt många gånger. Vi är alla barn av vår tid och vår kultur Det innebär att vi föds in i led av normer, värderingar, etik och moral. Ett samhälle med tidens anda och kultur. Vi får med oss en människosyn, kunskapssyn ibland redan i bröstmjölken. Om vi ser hur dagens barn lever så är det en värld full av teknik, där de har med sig detta från födseln. I kontrast till en generation som fått lära in.  Det innebär att deras vardag, deras liv är beroende av diverse olika tekniska maskiner som på olika sätt fyller sina funktioner. Det är en barndomsbild de kommer att ha med sig en dag då de blickar tillbaka. På vilket sätt interagerar tekniken med sinnesupplevelser? Där upplevelsen av nuet består lite mer av annat än en platt skärm, en kontroll, ett tangentbord etc. Kan de samverka? Kan man skapa och få ut något av det även här? Livskvalité?

Kommunikationen som trätt in genom dataskärmen, där vi når ut till hela vår värld, där vi möts på arenor utifrån våra förutsättningar och våra behov. Där våra ord kan bli det som väger tungt, där vi kan skapa nya band, nya vänskapsrelationer, se varandra i bild genom kameraögat, kan prata med varandra, där vi når kunskap snabbt och effektivt om så önskas. Där vi har ett bibliotek som sträcker sig långt utöver det som vi annars skulle kunna få fatt i. Det handlar om språkutveckling, om finmotorik, om begreppsuppfattning. Det innebär att många ensamma hittar vänner att föra dialog med, nya relationer, kärlek uppstår, möten kommer till stånd som annars aldrig hade varit tänkbara. Listan här kan göras lång. Vi har möjlighet att få delge våra tankar, kunskap, våra intentioner, våra inre bilder. Vi kan ge bilder i form av det narrativa, genom fotografier, målningar, musik, bild och form. Det är stort och visst är det en del av livskvalitén. Det är en del av livet här och nu.

Sinnesupplevelser, att arbeta med händerna, kroppen, få ta in dofter, ljus och ljud, intryck, uttryck, smakupplevelser, den taktila delen där beröringen till en annan är så viktig. Skapa med allt vad det innebär,.

Det behöver inte ta stora proportioner, det handlar om här och nu. Just idag, just nu… vad möttes jag av som gav mig tillfredställelse, som gjorde mig varm, glad, något som berikade just den här dagen. Ett leende från någon i kassakön, en blinkning från någon jag mötte, ett barns ögon som var fulla av stjärnor, en äldre kvinnas ögonkast, en bilist som släppte över mig vid övergångsstället, En kram av en kär vän, en ny vän, ett telefonsamtal som var så efterlängtat, ett kort från en släkting, musiken som berörde in i själen, en betraktelse av någonting som genererar i beröring av de inre gemaken.

Det handlar om möjligheten att stanna upp och känna vilka dofter som kommer emot mig, njuta av ett gott vin, en god middag, sällskap som berikar, känna hur fotsulorna möter underlaget och om hela foten är på marken eller om halva bara får nudda den, uppfatta en blomma som står i sin knopp och dagen efter slagit ut, höra barnen skratta i rummet bredvid, se någon ta sitt första steg till en förändring i livet, höra någon klok person berätta om ett kärt ämne, njuta av omgivning, av naturupplevelser, av vänner, familj och nya möten.

Vi skapar vår verklighet, vi är de individer vi är med alla våra behov och de ser alla olika ut. Vi befinner oss i olika kontext och där en känsla av sammanhanget är betydelsefullt för livskvalitén. Att det ska vara begripligt, hanterbart och meningsfullt.

Det handlar om hur vi möter vår nästa, hur vårt förhållningssätt är, vilka faktorer som påverkar, vad och hur det hela ska rendera i, det handlar om besjälade möten, om livets värde, om att våga luta sig tillbaka och se på sig själv med ögon som är nyfikna på livet. Det är att våga vara den man är, med alla sina fel, brister men framförallt att plocka fram allt det goda som finns i var och en. Att ges möjlighet att utvecklas och plocka fram alla de positiva sidor som tänkas kan. För det är något jag tror på att vi alla är bärare av det goda, vi har bara fått lära oss att förvalta det på lite lika sätt genom vår kultur och de individer vi blivit genom vår uppväxt. Det finns skimrande kristaller med olika facetteringar i varje människas inre och det är Livskvalité. Frågan är bara hur vi hjälps åt för att fånga upp dem och belysa dem i ljuset av det goda och omfamna dem där vi står just nu här idag tisdagen den 28 februari då Maria har namnsdag och jag fick bära stafettpinnen vidare med hjälp av mina ord i livskvaliténs anda.

”I en värld där ingenting är givet är allting möjligt”

Nu för jag denna stafett pinne vidare till Anne-Maj med ämnet:

”När det oväntade inträffar”



13

Semlor till kaffet!

13264-635Så var det serverat, varsågoda och smaka!


10

Lasse Anrells undersökning

I Aftonbladets söndags bilaga skriver Herr Anrell (s.79) om en liten undersökning som är gjord utifrån svenska folkets sexvanor. Han skriver utifrån Vi perspektivet. Det här föranleder mitt intresse.
En rapport, en undersökning gjord av en herre som vet så mycket om världen.
Den måste jag titta lite djupare på. Sätter ett förstoringsglas och finner följande:

Hur ser urvalet  i studien ut och på vems uppdrag är den gjord.
Syftet, vad fanns det för bakgrund som gjorde att just denna frågeställning blev så aktuell.
Uppdragets karaktär kan man inte skönja mer än att pluralis formen träder in i meningar som: vi har gjort, vår undersökning handlar…., vi ville ha svar…, Alltså är det några fler än Lasse som har gjort undersökningen.
Problemformuleringen är: När hade ni sex senast?
Metodansatsen kvalitativ eller kvantitativ?
Framgår inte om det är enkäter eller ej.
Urvalet har följande kriterier:
Företagsledare
Förskollärare
Årets Big brother deltagare
Tittarna till dito program
Folk som går på konsert och lyssnar på The Real Group
Kvinnor som läser Paulo Coelho
Män som läser Paulo Coelho
Ishockeyspelare
Människor som surfar kvällstid
Män som kommer hem från konferens
Deltagare i Let´s dance
Prenumeranter på Canal+ och TV 1 000

Är dennas undersökning gjort i genusperspektiv månne?
Resultat delen i undersökningen består av följande slutsats:
”De minst löpska i Sverige är de som lyssnar på The Real Group och de som har Canal+ och TV1000.”Lars Anrell Söndags Krönika 26-27 februari 2006. s 79.
Det är stora ord från en stor man som lägger fram sin undersökning men vi vill veta mer nu Lasse…

Frågorna hopar sig
Och nyfikenheten gör sig gällande…
vilka är det som gjort undersökningen?
hur gick de till väga för att få fatt i svaren?
i vilken kontext befanns sig Lasse?
vad gjorde att man hade urvalet på detta sätt?
Validitet, hur såg deltagarantalet ut egentligen?

Spännande att se en ”akademisk undersökning” på detta sätt!

Men så kommer frågan och alla andra då, hur kommer det sig att inte de är med…

…kassörskan i affären
postmannen som kommer dagligen,
Sotaren som kommer vart fjärde år,
Författaren
Musikern och då menar jag musiker….
Trädgårdsmästaren…
Spjutkastaren…
Barnskötaren…
Läkaren…
Polisen…
Kriminologen…
Anställda på försäkringskassan….
Migrationsverket…
Stockholms kommun…
Sveriges riksdag…
Journalister inte att förglömma…

Ja listan kan göras lång och man vill veta mer…mer och mer…
av denna så intressanta studie och som föranledde så många leenden….:-D

2