Rosenborg


Ler när jag ser/  läser om Stig  Torbjørnsen vad han säger... tänk vad åren har gått men det var ändå inte så länge sedan!


Göteborg
SAS Radison...

Vännen hans, AIK:s Michael K som spelade på Ullevi och om inte om vore...

Minnen att le och glädjas åt...

Fröknarna Fluff gav järnet  och så roligt det var... vilken dans...never forgett...

Idrottsföräldrars vett och etikett

Läser ett litet häfte om Vett och Etikett för idrottsföräldrar. Skriven av Anneli Wikman och Titti Werner. Utgiven av svenska fotbollsförbundet. Ett litet häfte som egentligen inte  skulle ha behövts skrivas om man utgår från ett sunt förnuft som förälder eller ledare till ett idrottande barn men med empirin om och kring både föräldrar och ledare så kan jag bara hålla med om att den behövs. Den fyller sitt syfte.  Den tar upp om:

  • Föräldrapress
  • barnen vill
  • ta det lugnt
  • det ska vara kul
  • assisterande coach
  • hjälp till
  • tävling
  • tänk på vem som är domare
  • dåligt språk
  • ansiktet utåt
  • vinna och förlora
  • alla vill inte tävla
  • du skulle ha vunnit…
  • föräldratest
  • barntest
  • toppning
  • karriär: tränare
  • klubbens ansvar – och ditt
  • föräldrapakten
  • att lyckas
  • från botten till toppen
  • utvecklas i egen takt
  • en promille blir elit
  • feedback
  • proffsdrömmar, OS -guld
  • Allsidig träning
  • Debut vid 5 –slut vid 9
  • Fakta del
      

Detta lilla häfte får mig att reflektera och jag vill delge er de frågor som ställs till föräldrar i testen som är gjord av Amerikanen Dr James Loehr som publicerats i hans bok :
”The Parent –Tennisplayer Training Program” Och Tennis Stockholm använder sig utav detta:

 

Använd  nedanstående skala för dina svar:

  1. Aldrig
  2. Nästan aldrig
  3. Ibland
  4. Nästan alltid
  5. Alltid
 

                                                                       1   2   3   4    5


Coachar du ditt barn?                                         ¤   ¤   ¤   ¤   ¤ 

 

Ser du ditt barns alla matcher?                         ¤   ¤   ¤   ¤   ¤ 

 

Ser du nervös ut under match?                          ¤   ¤   ¤   ¤   ¤ 


 

Behandlar du ditt barn

annorlunda när han/ hon vinner?                       ¤   ¤   ¤   ¤   ¤

 

Ignorerar du att ditt barn fuskar,                         ¤   ¤   ¤   ¤   ¤ 

 kastar racket, svär, eller säger

 smädelser till motståndare,

domare eller publik?


 

Talar du om för ditt barn att                               ¤   ¤   ¤   ¤   ¤ 

 han/hon är orealistisk när

 han/hon säger att en dag

 ska jag bli proffs?       


 

Tror du att din familjs                                         ¤   ¤   ¤   ¤   ¤ 

 levnadsstandard har försämrats

 pga. de kostnader som

ditt barns idrottande ger? 

 

Anser du att ditt barn bör ge                     ¤   ¤   ¤   ¤   ¤ 

 upp andra idrotter så att

 han/hon kan koncentrera

sig på en idrott?       

 

Addera dina svar och läs

hur författarna ser på resultatet: 

8-16: Bra jobbat. Som en idrottsförälder är du ett proffs.

 

17-32: Smärre problem, Jobba på din strategi och kontinuitet för att kunna hjälpa ditt barn på bästa sätt.

33- 40: Ojjj! Hoppsan!!! En problemförälder. Lär om de grundläggande –snarast.

Fortsätter du på samma sätt kommer ditt barn snart att må dåligt och utvecklas negativt ( och det vill du väl inte).

 

Det här är inga konstigheter kan tyckas men om det nu går så enkelt att göra det inom idrotten, då kan vi väl göra det inom ramen för våra föräldraroller till vardags, i hemmet , inom förskolan skolan… eller?

 

Det här är en intressant tanke. För vad skulle hända om vi gjorde ett test för de vardagliga problemen likaledes. De som vi föräldrar står i dagligen.

Skulle det bli en ny Anna Wahlgrens bok? En Receptbok? En metod bok? Med pekpinnar?

En Nanny hjälpreda där det bara finns ett rätt ?Eller kan det finnas fler alternativ?

 

Idrottsrörelsen har många strängar på sin lyra och vi har mycket att lära av dem precis som de har att lära av de pedagoger som finns ute på fältet. Här skulle en samverkan kunna bli ett fantastiskt nätverk som skulle kunna rendera i än fler goda grunder att stå i och att stärka föräldrar i sina föräldraroller…(Sänder En tanke till dig Samuel kring våra diskussioner om föräldra- ansvar) Tror nämligen att vi måste börja i en annan ända idag än att förlita oss på alla dessa såpa program, Nannyakuter, dr Phil etc. Som säkert fyller sin mening, funktion för många  men som jag personligen kan tycka generaliserar och inte alltid stärker utan utsätter de redan svaga. Det vi behöver är att stärka de unga föräldrar som inte tror på sig själva och sin förmåga. De sitter inne med så mycket och det är det vi ska ta fram, det som redan finns där, det som en gång har grundlagts, både intuitivt och med hjälp av stöttning kan frambringa föräldrar som vågar stå för att de är föräldrar. Att de vågar tro på sig själva. Stärka självbilden och självkänslan.

 

 

Idrottsliga förehavanden - inte alltid delikata!

 

Har funderat en hel del över vissa vuxnas beteenden inom idrottsliga evenemang. Har varit med om en hel del fram till nu och inser att det lär inte vara den sista gången, vad jag nu syftar till är de rasistiska påhopp vi ständigt möts av då en av sönerna spelar i Syrianska här i Södertälje. Förra året visade en mor ett beteende som var mycket anmärkningsvärt då hon skulle gå mot sin bil på parkeringen. Hon gick förbi våra grabbars föräldrar klack där många av dem är syrianer bland annat…det hon då sa och gjorde med sitt långfinger och ett banan skal är inte ens värt att lyfta, hennes son hade visat på ett mycket otrevligt beteende ute på plan med sitt sätt att möta vissa av spelarna i vårt lag. I går mötte vi en man som kom och ifrågasatte varför det fanns svenskar med och spelade i Syrianska laget…han fortsatte med ett prat som inte var helt okej. Jag tog då beslut om att säger han någonting mer så går jag fram till honom och ber honom fundera över vad det är han egentligen säger och vill, men i samma stund säger han bara att jag har nog hamnat i fel gäng, jag går…så gick han. Det här fick mig att fundera än mer, hur hade han sökt kontakten, hur kom det sig att han satte sig just där vi satt? Var det en tillfällighet eller för att många av oss var blonda? är det så att hans sökande efter tillhörighet var så starkt att hans sätt att hantera detta nu som ensam man i medelåldern endast kunde visas på detta sätt, sökte han en gemensam nämnare där han kunde känna sig hemma? Något att samtal kring eller var det så att hans strävan var att mucka gräl? Att kränka och förtala, att smutskasta eller vad står detta för? Har gång efter annan speciellt i mindre städer  mött en människosyn som inte stämmer överens med den bild jag anser att man ska ha genomarbetat grundligt då man ger sig ut i möten och spel med en sådan mångfald och där vi alla är lika framför det vi står inför att göra nämligen att mötas i ett idrottsligt sammanhang, utan glåpord och skymfer från föräldrar som låter sin frustration gå ut över de andra…de som anses är fienden, deras barns motspelare…vad är det vi då visar för förebilder undrar jag….

I ett idrottsligt sammanhang? Det här anser jag att idrotten på organisatorisk nivå måste lyfta än mer i varenda liten klubb vare sig vi befinner oss i stad eller by.
2