Tankar

Ensamhet...

Där i ett stort hus... Sitter han ensam...

Värken och sorgen möter varandra i det vi kallar tid...

 

Känner mig maktlös- 

Jag vill göra någonting!

Men ser att orken är förbi.

Han har inte kraft att förflytta sig, inte att samla samman de som betyder så mycket 

 

Jag frågar honom gång efter annan som så många gånger förut, kan jag inte få hämta dig, ta med dig hem? jag skjutsar dig, jag hämtar dig, du får vila när du vill...

...men hans ork räcker inte...och jag förstår... hur gärna jag än vill någonting annat,  så förstår jag honom så...

 

Blir så förtvivlad, hur ett liv tar sig an ett avslut... är det så här vi ska möta slutskedet i våra liv? med värk och  känslan av ensamhet...

 

Det enda jag kan ge är min tid...

Det lilla som blir så stort för en annan...

Lätt att glömma bort men som i stunder för mig då jag bär känslan blir lika stort då någon räcker ut en hand... då jag bär tankar om att inte ha någon att vända mig till... men de som finns där , som jag vet att jag kan ringa mitt inatten så skulle de komma eller be mig komma till dem... 

Lätt att glömma i detta stressande samhälle...

Där vi kämpar med våra liv i olika kontext, med måluppfyllelse, produkt, och produktion, många gånger i kvantitet istället för kvalitét... 

Jag ger mig inte

Tar inte in alla ord alla gånger , kanske gör jag fel, då jag trotsar det sagda mot det jag känner in... magkänslan att åka dit hur kort tid det än är jag är där...

 

Nuet... påkallar mitt inre...

 

Då hör jag orden...

Du ska inte slösa  allt detta på mig...

Orden får mitt hjärta att blöda... jag skulle kunna gå till jordens ände om det så var... och slösa... nej jag ger av mitt hjärta och då är det så enkelt så... 

Det hjärtat är fyllt utav...

 

Tänker att det finns så många själar där ute som skulle kunna mötas under ett och samma tak och dela den känslan som kroppen bär... 

Ensamhet...

Den icke sjävvalda... 

Men när inte orken räcker till, vad gör vi då? ...

 

 

1

Livskvalité 31 Mars 2013

Dukar upp en påskfrukost till mina för dagen fem  unga älsklingar med påskägg och lite överraskningar. Sätter mig en stund i solen och kopplar av i värmande strålar. 
Sedan en promenad bort till mormor och morfar på påskfika. 
Det är Livskvalité om något! 
 

Livskvalité 30 Mars 2013

Middag med mina älsklingar allesammans... mina barn och deras vänner och flickvänner...

Tacksam över allt de ger och säger.

Tacksam över att de väljer att vara tillsammans med mig och kan ge uttryck för att de gillar det...

Innerligt tacksam att det jag givit under år, som jag kämpat emot och stått upp mot av missbruk, destruktiva handlingar burit den kraft som det är. 

Är tacksam för min moder som gav mig verktyg att förstå min omgivning, tacksam för alla de samtal vi hade i köket där kränkning efter kränkning skedde av de så kallade vännerna. Tacksam för det hon såg och kunde få mig att se...

 

Idag har jag tre unga själar som tillsammans med sina vänner väljer att sitta och samtala om det svåra om familjebilder och handlingar som man som ung inte alltid kan förstå att en vuxenvärld ger och gör. 

 

Att inse att förlorarna är de som vände dem ryggen, som inte stod upp för en vuxenvärlds tillit utan som tog makten för att de själva inte besatt ett endaste av verktyg att möta det som egentligen var av vikt...

De som missade barndomens strålande ljus, som själva stod för någonting som jag som mamma aldrig någonsin kunde förlika mig med...där kan jag känna kraften och styrkan i att inte jag gav upp... 

vad som än sades, som gjordes så hade jag min bild klar...

Idag får jag möta deras tankar, deras sätt att se på livet och vad som är av värde och vikt. 

Idag ser jag förhållningssätt som ger kraft och som får mina ögon att tåras och hjärtat att svämma över av kärlek till dem alla. 

Tacksam , så tacksam...