Mötet med en bild

Begrundar
Mötet med en bild
En bild som satt avtryck
Där avtrycken speglar händer som arbetat i sitt anletes svett kroppen som tänjt på gränser den aldrig trott sig finna.Tar in små delar i en helhet.här har en själ arbetat
Dag som natt
Satt all sin kärlek till ett inre rums väggar
Till ett yttre hustak  Till dess hela  omgivning. Här har kärleken växt. Kraften har i sin aldrig så sinande tro låtit någon skapat. tagit sin del av ett ansvar som vilade på en tvåsamhet
sett till att möta tillitens ansikte i former av fantasier
Förmågor av kreativitet, av hängivelse
Av att vilja dela.
Då som nu.
Men allt blir inte som man täkt. En väljer en annan väg Låter sig inte ledas eller att ens följa Här tar delandet stopp Här visar någon på en annan sida Ett annat perspektiv Det man trodde fanns finns inte det som fanns är borta och kvar står någon ensam utan väggar att luta sig emot.
Då händer det undret man knappt trodde kunde existera, det som kommer bära I alla väder storm som stiltje det som gör att ilskan expanderar att lusten stärks att orken kraften ger strömmar till en aldrig så sinande ström av tro av hoppfullhet och lycka.
Då just då står någon där bredvid med ångerfull blick inser att det som kunde ha blivit aldrig blev det som blev aldrig blev det som kunde ha blivit.
Att det i ett nu inte var som det var tänkt.
Nu fanns styrkan där, ihålligheten glädjen över att se det man inte sett att fånga det som var värt att fånga att njuta av det som njutas kunde.
Nu var här och här var nu.
Nu fanns och här ……Var Du…i ett nu.

Livskvalité 29 oktober

13264-1097

Det blommar
i en bergsskreva
Förunderligt
Att möta en sådan grönska.
I slutet av oktober
Häpnas och inser
Livet är
Just förunderligt…
3

Livskvalité 28 oktober

Pratar med dem, om hur viktigt det är att fundera över sin egen roll. Vilket ansvar har jag i en vänskapsrelation.


 ”Vänskap är som små plantor, man måste vårda dem, se till att ge dem näring, ljus och värme. Om de gång efter annan glöms bort, känner kylan och inte får vatten, torkar de ut.Till slut dör de, så gör även vänskapen, den måste vårdas.” 


Någon vill inte se det den andre ser, någon kan inte kommunicera, någon bryr sig inte återigen… hör toner av sorg och ledsamhet. Om hur gång efter annan man blir sviken. Det gör ont. Det smärtar. Tårarna rinner, saknar dem men de bryr sig inte…orden tystnar.


 

Ibland tolkar vi in saker som inte alltid stämmer med verkligheten. Vi gör den till vår egen sanning bara.

Förstår jag verkligen vad den andre tänker, menar?

Det kan nämligen vara så att den som gör detta i stunden så kränkande inte alls förstår att den gör det, eller att nödlögnen skiner igenom som en glasruta som i sin transparens inte skulle kunna dölja det minsta där bakom.


Att inse att någon går bakom ens rygg, inte är ärlig gör förskräckligt ont, och i stunden förstår man kanske inte vad det är som händer och vilken roll , vilka konsekvenser detta kan få. Men det kostar och det kommer att göra ondare än om man varit ärlig och sagt vad det egentligen var som hände, eller vad anledningen till den konflikt som blossade upp handlade om.

 

Livet ger oss erfarenheter och vad det är som gör att vi vågar lita på vissa men inte andra. Att vi kan våga ge och se med glasögon vem som står där när det verkligen blåser. Inte alla förunnat. Men med åren lär man sig. Det är intuitionen stora fantastiska gåva och den kan utvecklas än mer. Vissa kommer in i våra liv, visar sig en kort stund, och är sedan borta, andra kommer in och sätter spår som präglar våra liv, som visar oss vägen, gör oss lyckliga. Vissa dröjer sig kvar lämnar avtryck och sedan är ingenting som förut.

 

Våra möten med andra lär oss om livet, lär oss att se med ögon som blir känsliga och kan ta in lär oss sålla lär oss att inse vad som är viktigt för oss som individer. Alla kan man inte älska men man kan möta alla med respekt, stor som liten och vän som fiende.

I vårt samtal inser jag att jag har så mycket kvar att lära och kommer dessutom aldrig bli klar för ju mer jag lär desto mindre inser jag vad jag vet…Men en sak vet jag.. respekten för en annan, för en vän är bland det viktigaste av allt. Att vårda den vänskap som ger och ligger tillgrund för ett ömsesidigt förhållande kan inte mäta sig med någonting. Det är vännerna som visar sig i nöden, det är de som kommer fram när man minst anar det, de som finns där när man som mest behöver dem, kanske när man minst förtjänar det…