Livskvalité 30 November 2007

image2276image2276image2276image2276image2276image2276


Vår klass, Anns, Märtas och Min klass, den som för alltid kommer att sitta som en av de största gnistrande diamanter som går att finna. Den som har sin palett i allsköns nyanser, ett stjärnbaner som för alltid glimmar, som lät oss komma när, få fatt i det som det hela var sprunget ur, de som gav och gav så mycket trots några felaktiga kostymer som de fått på sig..  Den klass som berörde mitt innersta och fick mig att nå höjder tillsammans med dessa två som fått mitt inre att lysa vid tanken på det vi fick genomföra och var i under ett och ett halvt år tillsammans, Ann och Märta.
 
De som lade grunden för interaktion, de som med hela sina personligheter verkade tillsammans med mig för att föra barnen framåt, (1+1+1= oändligt...)
uppåt och utvecklas med tilliten till oss vuxna.  Det jobb vi förenades kring, som vi  alla tre trodde på och som uppenbarligen gav något till dessa 27 underbara individer som för alltid kommer att sitta som stjärnögon som gnistrar och glimmar.

Facit ser jag idag... De ser jag på denna dag då det vilar ett lugn en kraft som jag vet de bär och för alltid kommer att bära genom de dagar vi genomborrade och verkade för tillit, tro, självkänsla, självinsikt och själmedvetenhet i kontrast till den självsäkerhet som så lätt kan få alla oss envar att tippa över.

Ser dem då jag avslutar min lunch och känner en så stor innerlig kärlek till dem alla, ser hur de för sig framåt med en utvecklig som jag visste skulle komma. De som ler, kramas var gång jag kommer när dem, de som viskar sina önskningar varenda, varenda gång jag är nära dom. Det är nog det största, finaste som finns, barns tillit och så kravlösa kärlek. Jag är så berikad av dessa pärlor. Idag går jag fram till borden, säger vad jag ser och  hur stolt jag är över dem, hur lycklig jag blir när jag ser hur mycket de har växt och står så stadigt  där de just nu är. De säger då ord som får mig att bli röd  omkinder, varm som eld i mitt hjärta och känna en så stor samhörighet som jag aldrig förr varit med om, samtidigt så vet jag att de vet och jag vet. Det är så kolossalt Stort att jag i stunden när jag skriver om det bara inser att jag har världens bästa jobb...Älskade Ungar en gång kommer ni förstå...
image2276image2276image2276image2276image2276image2276

4

Leo Sayer "You Make me feel like dancing"

Leo Sayers

In the 70

I'm back dancing for my life, dancing  in the sun  of the spotlight. On the Estrad, and I love it, love it, love it

Where I have been in my youth...

A long time ago...

Dancing for Inger Andersson,, Gunilla  Benson, Bahi Barrakt, Gramham Tainton, Eva Dekany, and a lot of more dancers....

Jag som I min dåvarande tanke inte kunde tänka mig ett liv utan dans men det gick det med...men ja ghar den inom mig och den sitter där och när musiken kommer då är jag där I ett allt, I en helhet som omsluter och ingenting stör....

Leos platta"You make me feel like dancing" fick jag från Lutten då hon kom från England och hade den så färsk  i min hand , där den inte ens var ute på diskarna men jag fick den och sedan kom den hit och då....1976....då...Mmmmmmmm....

Manfred Manns Earth Band

Så kommer toner som gör mig rent utsagt mångalen...70 -talet,

Manfred Manns Earth band,

Med den ena efter den andra... här är en av favoriterna Blinded by the night....

För att inte tala om denna....Davys on the road again....