För tidigt född



För tidigt född Del 1.
©Lena M Janson 

Jag var Gravid i vecka 30. Hade symfysiolys - bäckenbottenuppluckring, gick med kryckor och var på väg att få sitta i rullstol då jag knappt kunde ta mig upp eller ner i sittande ställning, ej heller gå. Barnmorskan Britt-Marie hade kontroll på mig då jag hade både ödem, fått högt blodtryck och hade äggvita i urinen- alla tecken på att det var havandeskapsförgiftning. När jag så var in för att lämna prover och som vanligt tog ett ultraljud tillkallades mer personal. Det blev tyst i undersökningsrummet. Britt-Marie vände sig till mig och sa att vi måste lägga in dig omedelbart. Bebisen är tillväxthämmad så även moderkakan ... Den dagen i oktober den 26 glömmer jag aldrig... 
En chock som skulle avlöstas med ytterligare fler skulle slå följe. Jag fick inte gå ett steg utan skulle sitta i rullstol om jag var tvungen att ta mig till toaletten - annars var det ryggläge som gällde. Jag undersöktes denna dag med olika Ctg- apparater men det sades mig då att alla var det fel på... Efteråt insåg jag att det inte alls var fel på  Södertäljes alla Ctg apparater utan det var min bebis hjärtljud som Knappt slog... De hörde henne inte.
Jag lades in på avdelning men dessvärre la de mig på avdelningen för nyförlösta mödrar. Där låg jag med tankar och rädslor i en sexbädds sal. Ingen personal som kom och berättade, pratade eller ens förstod hur smärtsam situationen var. Den natten grät jag för mig all världens tårar och med tårarna  tillsammans med ödemet svällde ansiktet upp så att all vätska samlades på den sidan jag låg på. Det i sig blev en skräckupplevelse att se i spegeln då jag tog mig in till WC under natten när mammorna kom och gick med bebis eller var på väg att hämta dem. Där var jag med ett ansikte helt igenmurat i halva ansiktet,  inte ens ögat syntes...När morgonen kom och ronden gick var det en läkare som såg och förstod min smärta o frågade varför jag låg i en storsal med nyförlösta mödrar till ansvarig sköterska. Det resulterade i att jag fick eget rum men det var bara det att rummet låg väggivägg med barnsalen... De  följande dygnen var fyllda av tankar oro och undersökningar. Saltreducerad kost pga havandeskapsförgiftningen och det höga blodtrycket, och så det dygn då jag bara drack flytande. En undersköterska kom och satte sig och började prata om en egen upplevelse av att få ett förtidigt fött barn. Först förstod jag inte varför hon pratade om det men sedan insåg jag att de var beredda  på att snitta mig. 

När så morgonen kom och två läkare kommer in i rummet och säger att vi vågar och kan inte ha dig kvar här för vi har inte de resurser som krävs om vi skulle behöva göra ett akut kejsarsnitt genom att vi inte har en respirator... Du blir förflyttad till Huddinge sjukhus (KS) 
....dit kom jag och blev inlagd i akutens innersta kärna. Där läkarna var runt mig tillsammans med sköterskor som kom och gick. Jag blev uppkopplad med maskiner överallt på kroppen och läkarstaben hade mig uppkopplad i datorerna i respektive rum . Jag fick under natten äta och denna gång smaksatt kryddig  mat vilket betydde att det smakade väldigt gott mot all flytande saltreduserad kost jag haft. 
Fick åka upp till Lars Nylunds forskningsrum där han tog ultraljud igen och igen.  Så ner till akuta rummet för att i nästa andetag höra och vara med om ett kaos jag aldrig kunnat drömma om...bebisens hjärtljud gick ner från 148 till 48- till ... Då gick larmet. Någon kom sa: katastrofsnitt med omedelbar verkan ... - har du ätit de senaste 8 timmarna... -Ja jag fick korvstroganof här... -Då blir det magpumpning.
Där började min kropp skaka, det fanns inte en kroppsdel som låg still... Kontrollös och med tänder som hackade , extremiteter som hoppade som om jag skulle fått ECT - behandling. De lyfte upp mig på en annan brits och plötsligt åkte mina armar rakt ut och en person på vardera sida höll i dem samtidigt som läkaren kom med slangen för magpumpning. Den upplevelsen önskar jag inte någon ... Jag tvärvägrade- fick krafter så jag slet upp mina armar för att dra ut slangen varpå jag hade två personer på vardera arm som tvångshöll mig. Då slutade jag att andas. Slangen kom inte ner. Läkaren slog till min kind ett antal gånger samtidigt som han sa: andas Lena andas... Där någonstans mellan hans ord, klapparna på kinden så kom slangen ner och all mat upp...

Allt gick fort... I nästa andetag hade jag Dr. Lars Nylunds ansikte över mig som lugnande sa att nu ska du få sova... 
När jag så halvslumrande vaknade till hörde jag orden "Du har blivit mamma... " Vi har fått en flicka " ... Somnade åter och när jag nästa gång öppnade ögonen hängde ett polaroidkort på bordet intill sängen... Ett foto på en liten liten tös  på 1 kilo och tio gram... Tre månader för tidigt född till världen.Tankarna for- Jag mamma? Jag hade ju inte gjort någonting- det var som att få ett paket på posten med bebis! Vi som bestämt musik, hur rummet med dubbelsängen skulle vara vilka som skulle vara med under förlossningen... (Detta var sent 80-tal)jag somnade åter och när jag vaknade så
var jag på avdelning med en kvinna i sängen bredvid -  nu satt två fotografier på vår dotter fasttejpade  intill sängen... Men jag hade inte fått träffa henne än.... En konstig känsla... Vetskap om att vara mamma sedan kvällen innan till att dagen efter vid lunch vakna och se två fotografier... Hur mådde hon , levde hon, skulle de komma in och säga... Jag var flera våningar  upp - hon längst ner vid akutintaget vid neonatalavdelningen ...

http://www.svtplay.se/video/7404949/for-tidigt-fodd/for-tidigt-fodd-avsnitt-1


Berenice i mitt hjärta

Lycka är att vara mamma till en dotter som du @bereniceandbee Tack för att du redan i magen, tre månader för tidigt förstod att om vi båda skulle leva så skulle du komma ut till denna värld så mycket tidigare än beräknat. Älskar dig så innerligt
 Foto: Lena M Janson
DOTTER, BERENICE, 1NOVEMBER KÄRLEK
1

Ur bloggdagboken...

Ur bloggdagboken... 2011
Tänk, att det i morgon har gått 24 år sedan... Så tacksam för Livet som ville låt oss få möta det, då vi var sekunder från dess motsats  Tacksam♥
 
Denna morgon, för 24 år sedan, vaknade jag upp ur narkosen. Suddig i ögonen,kunde knappt urskilja vad det var för polaroid fotografier som satt fasttejpade vid mitt rullbord. Där , en liten , liten sparv, en liten docka på 1 kilo och 10 gram stor. Jag hade blivit mamma, tre månader för tidigt, hur hade det gått till? En underlig känsla spred sig i kroppen, jag mamma, nu?