Utan dig känns jag trasig

Utan dig känns jag trasig,
Du lever inom mig...Sjunger Albin och Mattias. Och så känns det...
Du finns kvar i min telefonlista. Jag vet att du aldrig någonsin kommer kunna svara när jag ringer, vet att du inte längre behöver vara på din vakt, behöver inte leta efter ett shelter. Vet att du äntligen fått din vila och ro. 
Vet att du hade sådana bekymmer om mitt då i mitt nu trots ditt eget totala kaotiska nu. 
Vet att allt detta sökande i alla områden jag lärde mig söka i, i alla situationer där döden var en hårsmån från situationer jag inte önskade någon att möta, på alla de platser jag ibland trotsade lagar o förordningar  och hamnade i mitt sökande för jag trodde ... Trodde på dig och allt det du stod för... Vet att både jag och din älskade farmor nu fått perspektiv, fått ett lugn samtidigt som vi alltid, alltid hade önskat att du orkat några steg till... 
Men tacksam är jag att du fick möta de viktigaste, de du satt till världen med den vackraste av "vikingavkvinnor" du kom att så varmt hålla av och som kom att bli en av mina stjärnsystrar...
Din far som med allt han står för blev en viktig del för både dig och mig i ditt slutskede av livets nu.  
M du kommer alltid vara den som femåring fångade mitt femåriga hjärta ... Det vi gick igenom är liv och det blev död som ändå gav mer liv- och det är jag dig så tacksam för. 
Dina sista ord dagen innan då det totala kaoset var och gav, visste jag att jag bara skulle tillbaka till Ersta och möttes av det värsta kaos jag någonsin mött i vården- 
så fick jag ta över en situation som gav oss den sista stunden på jorden för oss... Vi avslutade tre intensiva månader som blev vårt gemensamma liv ...Det kan ingen ta ifrån oss. 
Du fick en värdig död och dagen efter fick vi klä dig i K:s indiska / pakistanska gåvor... Och jag åkte till Peter  och den hemliga spelningen av hans kommande album som du så innerligt gott hade sagt åt mig att göra denna lördag ... 
Det gjorde att våra livsvävars trådar vävde en strimma ljus denna dag med musiken vi båda bar, som förenade med de vänner  som fanns runt mig och delade min sorg... M - Du lever inom mig♥️🙏🏼♥️
Albin - Mattias - död - liv

Butterfly

©Foto: Lena M Janson 

Besjälad

Det är julafton 2014
Jag sätter mig i bilen med den bricka jag fyllt med paket, dryck och godsaker. Åker till den person som under år fått en speciell plats i mitt inre. En person jag delar många livstrådar med. Trådar som egentligen tog sin start 1966 men som först 30 år senare skulle få så starka band mellan sig som förevigt knöt dem samman. En person vars innersta jag fått möta i glädje och sorg. Idag åker jag dit trots vetskap om att orken hos henne har sinat. Jag svänger in på uppfarten och ser två älskade gossar kliva ur sin bil. Ett barnbarnsbarn Hampus med barnbarnsbarnsbarn Edvin. De kommer även de oanmälda med klappar att mumsa på till gammelfarmor Edith. I detta möte får jag åter se anletsdrag, rörelser och mimik som går igen i generationer. En värme som fyller hela mitt inre. 
Det är en julgåva så stor och jag känner en sådan tacksamhet att tillhöra och få vara i nuet... Livet är så mycket större än det som syns...