Min gåva

Sitter här, vid tangenterna för vilken gång i ordningen, vet jag inte, det som har blivit mitt redskap att ge uttryck för mitt innersta, mina tankar och min emotionella del. Idag är det dags, för det definitiva avskedet. Det finna ingen väg tillbaka, nu är det bara en ny att påbörja. En ny där minnet kommer att finnas som vän, där stunder kommer berika som vi upplevt och har haft tillsammans. Idag är det återigen ett vägskäl. Hur många gånger har jag inte stått där, hur många gånger har jag burit känslan av ovisshet som sedan bytt skepnad till vishet.

 

Idag, ska jag ta avsked, samtidigt som jag redan har gjort det då jag åkte upp och fick ta hand om den kropp som låg kvar, det skal som fanns i sängen men som visade på att någonting hade lyft med vindar därifrån så mycket tidigare.

 

Dina ögon som låg öppna och visade på att i dödsögonblicket hade du sökt dig till de bilder jag satt upp på väggen av nära och kära, där lavendelblommorna hängde tillsammans med din faders gåvor i halsband. Dina händer låg avslappnat på ditt bröst och det fanns inget spår av krafter som hade varit arbetsamma för dig då du lyftes upp.

 

Nu ska jag tillsammans med dem som stod dig nära ta avsked. Det i sig är tungt men samtidigt en gåva så stor, då jag vet att du aldrig trodde dig ha detta nät av nära och kära som brydde sig så mycket om dig. Du min stjärnbroder, som har vandrat vid min sida på avstånd, i närhet, hand i hand, och nu in i en förgänglig värld, men som ändå finns där för mig. Nu släpper oro, förtvivlan av ovisshet och tyngd, nu öppnas ögon mot en himmel, hav, en natur som kan bringa kraft och styrka, som kan ingjuta hoppet om att vi en gång möts, men då i annan skepnad. En annan dimension. Men vi kommer veta, kommer förstå de tecken som ges, för där ligger vilan, ron och styrkan att orka gå vidare, för mig idag.

 

Under min tidiga morgontimme gick jag ut i trädgården, plockade de blommor, som jag bär till dig som en gåva i din sista färd mot en ny värld.
Smultronblad som symboliserar alla de bär jag kunde ge dig under en tid där du njöt av varje liten pärla i doft och smak. Rosen som den kärlek du är för mig, Lavendeln som en bärande länk mellan våra världar
 
 

16

Denna dag - Ett Liv - Ett Avsked

    

image1900

Idag är det dags. Nu ska det bli definitivt. Sitter i stundens eftertänksamhet framför kortet som togs en sommardag 2004. Har tänt mitt ljus och ser blicken från fotografiet. Den som fick mitt inre att bli alldeles varm.

 

Jag har haft många tankar kring denna dag. Den har visat sig under år som gått på många olika sätt. En bild av förberedande som om både jag och omgivningen väntade på den, som om den skulle vara planerad, inte så konstigt kanhända med det liv och leverne han hade. Det som kallas för turbulent.

 

Han var väl medveten om detta. Det var därför han ville att jag skulle ta kontakt med de journalister som kunde tänkas vara intresserade. Jag filmade, hela vägen från sjukhusbädd intill dödens väntrum. När den så kom så var även den med, dokumenterad och allt utifrån hans egen vilja. Han ville ha det så.

 

Den man som jag haft vid min sida sedan småbarnsben. Nu finns han inte rent fysiskt vid min sida men på olika sätt har jag funnit trygghet och vila i det som visats. Runt omkring snurrar världen på ändå. Vi lever en stund på jorden och sedan är våra liv i en annan sfär. Genom vår tro så ser vi bilder av olika sätt där vi återföds, eller finner nya vägar, eller bara är något som är för evigt slut... men så länge vi talar och berättar , så länge det finns ord som sätts  där bilder , berättelser ges så lever vi. Jag kommer se till Att Michael lever länge, länge.


När jag ser tillbaka så har en månad gått sedan dagen han gick över till en annan sida. Den dagen bär jag , så djupt i mitt inre för tack vare de nära och kära så blev denna dag till ett minne som jag kan bära med  styrka och kraft. Peters musik, vindar, regndroppar, vänner, bloggvänner, släkt till Michael och till mig gjorde att jag kan blicka tillbaka på denna dag och känna styrka, kraft och förtröstan.Det spreds ringar på en vattenyta som påverkade många i olika dimensioner.

 

Idag Klockan 13.30 spelar klockorna sina klanger för Michael. Då tänder jag ett ljus för den man som är och förblir min barndoms varmaste vän, min käraste ungdomskärlek, och min idag för alltid vackraste Stjärnbroder.
image1899

9

Livskvalité 30 augusti 2007

När jag ser henne blir jag varm, hon ska fylla 87 i höst, nu ska vi iväg för inköp till morgondagen. Hon är alltid så fräsch. Uppklädd och fin i hela sin skrud. Jag frågar vilken bil vi ska ta, min säger hon med bestämd stämma. Hon kör som en Gudinna, har kört felfritt sedan hon tog körkortet.. och det var ett tag sedan.

Hon har visat mig servisen barnbarnet ska få en gåva så fantastisk som jag förstår kommer bringa glädje i stora mått. Hon pratar mycket om avveckling, om hur hon inte längre orkar. Samtidigt så har hon en energi få förunnat. Hon fnittrar åt mina "tokord"och jag åt hennes. Vi svamlar och är lika förvirrade båda två. Vi vet vad som väntar imorgon. Hon med sitt och jag med mitt. Under ett och ett halvt år har hon mist sin man , sin son och nu sitt barnbarn. Det är O-humant.

Vi åker till affären, strosar runt och plockar i de tvi ska ha. Plus lite till... Så när vi ska åka frågar hon om jag har bråttom, nej kära,,,  jag har inte bråttom,,,då tar vi en fika säger hon och svänger in.,,,,

vi sätter oss och det bjuds på toast och kaffe.


Då vi sitter där kommer Annika Hagström förbi, ler så där mjukt och behagligt och jag skiner som en sol, för just i stunden har min starka förebild sagt saker som får mungiporna att dras ända upp till öronen....

Annika ler och jag ler och det känns gott. Samtidigt ser vi en välkänd gestalt plocka i matvaror och han kommer och gör oss sällskap. Det blir en stund av glädje. Jag lämnar henne efter ett par timmar i sitt hem, medveten om att morgondagen bär andra tongångar än den som gavs idag , men å Andra sidan så är livet, en berg och dalbana,,,
mellan sol och måne,
mellan mörker och ljus.
Mellan skratt och gråt.......