Lenjangel

Har funderat en hel del över vissa vuxnas beteenden inom idrottsliga evenemang. Har varit med om en hel del fram till nu och inser att det lär inte vara den sista gången, vad jag nu syftar till är de rasistiska påhopp vi ständigt möts av då en av sönerna spelar i Syrianska här i Södertälje. Förra året visade en mor ett beteende som var mycket anmärkningsvärt då hon skulle gå mot sin bil på parkeringen. Hon gick förbi våra grabbars föräldrar klack där många av dem är syrianer bland annat…det hon då sa och gjorde med sitt långfinger och ett banan skal är inte ens värt att lyfta, hennes son hade visat på ett mycket otrevligt beteende ute på plan med sitt sätt att möta vissa av spelarna i vårt lag. I går mötte vi en man som kom och ifrågasatte varför det fanns svenskar med och spelade i Syrianska laget…han fortsatte med ett prat som inte var helt okej. Jag tog då beslut om att säger han någonting mer så går jag fram till honom och ber honom fundera över vad det är han egentligen säger och vill, men i samma stund säger han bara att jag har nog hamnat i fel gäng, jag går…så gick han. Det här fick mig att fundera än mer, hur hade han sökt kontakten, hur kom det sig att han satte sig just där vi satt? Var det en tillfällighet eller för att många av oss var blonda? är det så att hans sökande efter tillhörighet var så starkt att hans sätt att hantera detta nu som ensam man i medelåldern endast kunde visas på detta sätt, sökte han en gemensam nämnare där han kunde känna sig hemma? Något att samtal kring eller var det så att hans strävan var att mucka gräl? Att kränka och förtala, att smutskasta eller vad står detta för? Har gång efter annan speciellt i mindre städer  mött en människosyn som inte stämmer överens med den bild jag anser att man ska ha genomarbetat grundligt då man ger sig ut i möten och spel med en sådan mångfald och där vi alla är lika framför det vi står inför att göra nämligen att mötas i ett idrottsligt sammanhang, utan glåpord och skymfer från föräldrar som låter sin frustration gå ut över de andra…de som anses är fienden, deras barns motspelare…vad är det vi då visar för förebilder undrar jag….