Lenjangel

Samtal från Ann, det värmer in i själen, saknar henne och det är gott att höra hennes stämma och energigivande fnitter igen som sprider värme inombords. Åker upp med dottern, den yngre gossen och hans vän ut mot Gustavsberg. Står och beundrar skepp efter skepp som tar sig förbi, några för motor andra har satt segel. Vi far in till Terrassen, det gör ont då jag ser huset, fönstret och trä trallen som han ändå kom ut till men inte ända upp till Terrassen. Det gör ont men jag tänker också att om jag möter smärtan istället för att stoppa undan den så får även den komma ut och lyftas upp. Dottern och jag går till Hermans och äter en vegetarisk buffé. Sonen och kompis går in mot Gamla Stan. Vi sitter och samtalar, går mot utsikten och då kommer allt över igen. Det känns gott att just hon står bredvid, hon som mötte honom ett antal gånger, både som vuxen och som liten, hon som sju- åttaåring frågade om honom, fick veta just det där " hemliga" oss tjejer emellan och jag kan se hur hon förstår....känner hur hon tar in och bara är. Senare på kvällen pratar med hans pappa, han säger så stora ord, ord som jag tar till mitt inre. Som blir väldigt betydelsefulla och värmer mitt hjärta.