Vi väljer inte de släkten vi föds in i.

Inte heller har vi mandat som barn att välja hur och vad vi får till livs med och kring de grundläggande fundamentala behov som ska och bör tillgodoses utifrån ett föräldraskap och dess ansvar. Inte heller alltid den kontext där livsåskådning, kunskapssyn, människosyn grundläggs. De värderingar som ligger till grund hos var o en och som sedan följer oss i livet.

Nu ser inte verkligheten ut så. Våra upplevelser och livssituationer härleds från olika aspekter både det psykiska, fysiska, sociala och det biologiska i interaktion. Det gör att även i en syskonskara kan utgången se så olika ut just genom detta trots att familjebilden ser likvärdig ut i ett barns uppväxt.

När så individen växer möter den samhällets paradigm med det regelsystem som visar vägen mot en tid som vuxen.

Det är då, Där kan vi göra våra val. Med hjälp och stöttning ”Scaffolding”( Bruner, Wood, Ross ) av de verktyg vi kan få till oss på olika sätt.

Där kan vi möta och lyfta det som inte alltid är så lätt att hantera som liten. Som Ben Furman skriver ”Det är aldrig för sent att få en lycklig barndom”

Röster om boken: ”Visst finns det en viss statistisk korrelation mellan problem i barndomen och problem senare i livet - barn till missbrukare löper till exempel en ökad risk att själva bli missbrukare. Men det betyder ju inte att alla missbrukarbarn tar efter sina föräldrar - bara en liten del blir själva beroende. Det betyder inte heller att alla missbruksproblem kan härledas tillbaka till uppväxttiden. ”

Hur vi väljer att leva våra liv avgörs på många olika sätt. Släktband kan för vissa vara av vikt o värde för andra bekommer de dem inte. Hur man än vrider och vänder på detta mynt med två sidor så finns det ändå en fundamental del där ett KASAM - känsla av sammanhang, (Antonovsky) gör sig gällande. Där känsla av sammanhang är av vikt för att individen ska känna balans och känna sig hel. Där begriplighet, meningsfullhet, hanterbarhet är tre stöttor i individens vardag.

Vi behöver alla bekräftelse, Bekräftelse på dem vi är, tillhörighet. Att bli älskad som dem vi är och att få vara en del av ett sammanhang. Blir vi bortvalda av olika anledningar och om detta sker många gånger i vår barndom kommer detta att visa sig i form av olika sätt att hantera det i vuxen ålder. Känslan av att vara bortvald smärtar oerhört starkt. Det vet alla som blivit det. Att kunna titta på barndomen i ljuset av det vi står i som vuxen är inte heller alltid så lätt. För det krävs verktyg till att göra detta. Alla har inte dem förunnat med sig i sitt bagage.

Vikten av att då försöka se delar ur sin barndom med glasögon att de gjorde sitt bästa, utifrån de förutsättningar de själva hade som föräldrar och vad de stod i tidsperspektiv, ålder och erfarenhet. Detta är inte alltid alla förunnat och lätthanterligt. Inte då de själva saknar verktyg för att möta det utan väljer att döma ut. Fördömandet kan se olika ut och ge konsekvenser som kan bli förödande På så många skilda sätt.

Jag har haft lyckan att omgärda mig med släkt band som under tid varit föränderligt men som med en grundläggande fundamental kravlös kärlek burit fram mig till den jag är idag. Till den som försöker i sin strävan alltid ha ett barnperspektiv i fokus och alltid, alltid sätta barnen i första hand. Det har kostat en del men jag kan med rak rygg stå upp och säga jag gjorde det för mina barn. Den känslan är stark och den bär. Att jag har haft en mor med ett hjärta av gnistrande diamanter som givit mig kommunikationens värdefulla gåva. Att aldrig sluta samtala, lyssna och ta in. Att i mötet med den andre föröka förstå med den empati som jag besitter sträva efter att möta den Andre. Har en fantastisk kusin som med hela sitt hjärta står för en kvalité med sin människosyn och sitt ödmjuka förhållningssätt att se omvärlden med ögon av att förstå den andres situation. Dessa viktiga personer är två av ett pärlband av individer som på olika sätt, i olika tidsperspektiv givit mig ett KASAM.

Det finns forskning som lyfter upp många tankar kring ”The Attachment theory. ”Bowlby. Den har jag själv fördjupat mig i en hel del under åren och det utifrån en prematur födsel och den anknytning som gavs och som inte gavs. Här skulle jag kunna utveckla tankarna en hel del men det får bli i ett annat inlägg framöver. Vad jag tänker kring är vikten av att knyta an till en vuxen värld som liten, som ger,öser och stöttar med sin kravlösa kärlek. Den är inte alltid förunnat alla…