Tonerna klingar i en sorgsenhet.

River flows in you…

Hör dem som små vatten droppar mot en varm mjuk kind

En av de älskade spelar och jag dras in i en ström av sammetslena klanger
fyllt av droppar som aldrig sinar trots den eld som brinner inombords


Återigen  upplevelsen av ett svek som bränner in sina förevigt svärtade avtryck i mitt hjärta

Dem som aldrig någonsin lämnar den form som ger liv

Nu bara i annan skepnad.

Hans melodier visar det han fylls av

Och jag hör

Känner

Han mellan två världar

Mellan det som skulle vara vackert

Fritt , kärleksfullt kravlöst

Där omsorgen skulle värna och lyfta

Stärka och ge

Livet visade sig inte alltid  så

Svek tillit

destruktivitet

Misstron kan bli ett faktum

Vetskapen återigen

Tilliten

Av en vuxenvärld som går bakom ryggen

Sviker den ene och den andre

Hon i sin skepnad redan så krackelerad och så tilltufsad

Av det som tron skulle bära sig utav

Det hon trodde hon skulle möta av varm
kärleksfull ömmande famn
Där livet skulle vara tryggt, lugnt och tillitsfullt
Där rädslor aldrig skulle få fäste
där hon blev uppskattad för den hon var
det hon ville ge
det hon gav

men det hon fick...


Det som föll i bitar från en start så destruktiv i unga år

Hon som trodde på det goda, på snällheten i den lekamen hon valt

Och ville väl men fick möta ord och handling som satte allt på spel

Ett spel av sorg som hon ville vända utifrån tro att

Mirakel kan hända

Insikten som kom ifatt

Med att våga släppa rädslan

Av våga stå för den hon är

Utan att ständigt leva i ovisshet
då i denna så mörka missär

där kroppar vände blad och flög iväg som vinden som fångade det grenverk vars röter inte satt i sin mylla

Ytan ett faktum

Skal som aldrig håller hela vägen ut

Förhållningssätt av egocentrisk egoism och egenkärhet

Sig själv nog

Empatilöshet

Dysfunktionella återkommande ständiga handlingsmönster

Hon känner väl igen dem...

Svek

Hon mötte tillslut ett fönster mot friheten

Där hon trodde sig kunna möta livet

Med tro att det blir bättre sen,,,

Men även där

fick smärtan och vetskapen ta plats

misstron hon känt fick sin rättmätiga slutsats

Falska förhoppningar

Ord som aldrig höll

Sveket ett faktum

 aldrig mer en tro på ord…

 Tolkningar åter tolkningar...

Från sveket av den så kallade "bästevän" som sa sig finnas men bara vände ryggen o gick

Han som visste vem hon var, vad hon mött

Vad hon gått igenom och försökt finna vägar utifrån

Han som lovat sin vänskap sitt innersta allt

Han gav sig av med första vindfläkt som lockades av en  lismande fasad, så falsk, en ytlighet utan ryggrad utan civilkurage,  som blev avgrunden till det som aldrig mer skulle finnas.

Tillit tro hopp

Nu skulle jag inte säga nej till En fribiljett till himlen som Winnerbäck sjunger hörs inom henne…

Misstron  - denna så  nya återkommande vän

Som nu står och bankar på hennes så stängda dörr

Visar väg

Visar ånyo

Denna gång i ny skepnad

Med mönster som förut

Bakom rygg bortom tillit o tro ärlighet och sanning

Bakom det som ord skrev i något uppenbart betydelselöst sammanhang

"henne kan man göra vad som helst med
slit o släng"
 

Trött på att vara något självklart

något man tar för givet...

Någon som ska finnas där

Anpassa och förstå

Ett objekt som föses hit och dit

som inte saknas

urmjölkad , hånad och bortföst…
är den känslan som bär i stunden

Klangerna kommer in

Tonerna ljuder i en sorgsenhet.

River flows in you…

Hör dem som små vatten droppar mot en varm mjuk kind

Ensamhetens svarta djup i sin källa möter min själ och ande

Sorgen  och smärtasn som brinner av svek  följer mig som den vän som tog plats på min vandringsväg

...Och ingenting blir ingenting...

© Text: Lena M Janson 2010