Klasserna ska ha en härlig stund tillsammans med lek och härliga upplevelser.
Då hör jag rösten frångångvägen
"Lena, hallå , Lena..."
Jag vänder mig om, där står ett gäng långa herrar i tonåren.
De är mina strålande stjärnögon från den klass som jag började min resa i skolans värld med och som för alltid sitter med ett djup av innerlighet i mitt hjärta...
"Heeej "säger jag med den värme som bara bubblar då jag alltid möter någon av dem. Då säger han, med sina glittrande pepparkaksbruna ögon, "Men Lena får man ingen kram längre?" Jag blir rörd av hans ord och svarar " Det är klart Vännen, men det är du som bestämmer det, "då öppnar han famnen denne lille gosse som nu blivit en lång ståtlig herreman och som jag altid bär med värme i mina tankar tillsammans med dem som han gick med.
Så underbart det är att få detta efter så många år...det är Lycka och en livskvalité i stora mått mätt för mig.
*
Så ett möte inne i city...
som alltid berikar och gör livet så glittrande varmt!
*
0