Lenjangel

Ett möte så komplext med drogmissbruk, oro, stöttning, känslor som kom och gick med hopp, tro och kärlek som grund. Ett möte som renderade i en vänskap dom knöt samman dess livsband genom en kravlös kärlek. Hos E och I blev det ett shelter för både M o mig själv. Här kunde vi mötas, här fanns hjärtat som visade omsorg, tro på det goda och inget fördömande vilket är en oerhört viktig del i ett missbrukssammanhang. 'Att se det friska ögat'. Ett hem - ett hjärta som kom att bli en mötesplats dit även jag tog med de personer som betyder / betytt mycket i livet och så gör. 

Under M:s levnadstid blev det också ett hjärtas kärna för tillit, för trygghet och tillflyktsort där vetskap om att vara accepterad utifrån den individ man var/ är. 

Att följa en individ sida vid sida med en kravlös kärlek från bådas håll har jag insett inte är alla förunnat. E är 93 år idag. Hon har varit med i en världs utveckling som gått i raketfart. Bara det med hennes förhållningssätt till livet är oerhört komplext och stort i mina ögon. 

Året då M gick över till andra sidan- hennes barnbarn förlorade hon även sin älskade man, sin ena son, och två av hennes bröder. Är

Detta humant? Nej inte på

något sätt. Det är klart att sorgen sätter spår...

Likväl gav hon inte upp. 

Hon kom att

bli den kärleksfulla bonusfarmor jag aldrig hade- denna starka kvinna precis som min mor är & mormor var så är dessa tre mina stora förebilder i livet. 

Det är en fin känsla att

bära i livet...

Denna vecka har hon lämnat sitt hus -

Sitt hem där livet pågått fram till denna måndag. 

Idag i ett rum som på några få kvadrat ska inrymma ett liv.

Där du inte får ha än

det ena än det andra -göra det du vill, har gjort under ett helt liv? 

En omsorg som sätter regler som inte när en individs behov alla gånger ... En omsorg som inte är om utan blir bara sorg...

För mig är detta stor sorg, ångest i allt vad min kropp säger, med etik, moral, värdegrund, tro hopp, och önskan för mina medmänniskor. 

Varför är det så fyrkantigt cementerat med dessa institutioner? 

Vem är de ämnade för? 

Vilken individ ska  acklimatiseras och finna ett KASAM - känsla av sammanhang i detta? Där det är meningsfullt, begripligt och hanterbart? 

Jag vill inte ha det så här... 

Vill du? 

 

Ett äldreboende ska i mina ögon ligga vackert, gärna på landet, ha personal som är flexibla, är där för sina gäster och deras behov. I många år har jag och vänner pratat om detta. Hur vi vill ha det? 

Hur vill du leva din sista tid på jordeytan?