Lenjangel

Regnet kom som tårar på en mjuk kind. 
I nästa sekund blåste en stillsam vind 
Men ack så kall
Droppar frös genast till snökristall
Nejden omslöts av ett bolster så vitt i sin nyans
Tystnaden råder i min kammare
Och åter en natt bereds sömnen en vilsam chans
©Lenjangel