Idag åker jag direkt från jobbet till henne. Kl är 18.55 när jag kommer in. Dörren öppen men mörkret har lagt sig som ett tungt täcke inne som ute. Hallå E det är L som kommer ropar jag in mot sovrumsdörren. Hon ligger där inne i mörkret. Jag kommer in med en stor bunt veckotidningar som jag lägger på den vanliga platsen. Sätter mig på sängkanten och kramar om henne samtidigt som jag pussar på hennes panna och hennes vitlockiga hårsvall. Hon doftar underbart - en doft hon burit från den dag jag kom in i hennes liv tack vare hennes barnbarn M. Vi börjar prata och hon ser hur jag mår, hon lyfter sona tankar, jag mina. Så kommer orden ... Ord hon dagligdags sagt men som i detta nu känns rakt igenom mig och tar sig in i min andning och ut på samma sätt. Hon fortsätter berätta om de önskningar hon har om mig, vad hon verkligen vill att jag ska möta. Hon som känner mig, hon som följde M och min väg från år då allt såg så annorlunda ut. Hon som fått vetskapen, sett och mött mina älskade själar, hon som träffade och lärde känna den jag en gång trodde på, hon som i nuet får mina ögon att rinna, som jag omfamnar i mörkret - där i sin säng. Den plats hon tillbringar dagar som nätter... Jag önskade jag kunde precis som jag gjorde med M:s sista dagar att jag kunde bära ut henne, ta henne med på en resa och låta henne ta in någon form av energier & kraft... Vi håller varandras händer samtidigt som tårarna faller på oss båda. Plötsligt blir vi avbrutna av hemtjänsten ( en ung gosse i 24 års ålder) som kommer för att klä av henne. Den 120:de personen som kommer in i hennes hem för att klä av henne under 2 1/2 års tid...Jag kramar om henne och säger bara: jag älskar dig! Du ringer närhelst du vill... Jag går ut, ut till en gårdsplan där så många möten skett... Möten med glädje, skratt, med frustration, sorg och kraftfull smärta... Det är precis som om allt spelas upp med inre bilder som talar... Förstår att tiden snart är kommen och det gör ont, så ont! Men en sak är jag så tacksam för- det är hennes gåva till mig och min gåva till henne- vi gav varandra tid att mötas, att samtala, låta känslor få komma fram, vi har skrattat, gråtit och vi bar på en hemlighet för omvärlden under en av de mest turbulenta åren i mitt liv...Tack min E för att jag fått dela din tid♥️
